Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 december 1843, sida 1

Eremiten. 5) Berättelse från början af sextonde seklet, af Chevalier S:t Henri. (pu dömmer för sirängto, iuvände Hugo, Cära olyckan. o Olyckan ? upprepade Theobald, just den skulle ägga honom att pröfva sina krafter i kampen mot densamma. Mod och själsstorhet visa sig deruti att icke duka under i olyckan. Eremiten trädde in. Xi har talat sanning, sade han till Theobald med allvarsam men vänlig ton. Olyckan pröfvar krafterna: derföre skall ock menniskan modigt bestå i kampen med den. vMen framför allt hvilen er här och hållen till godo med hvad jag förmår att skaffa, fort for han, liksom han ville vända samtalets gång på ett annat föremål. Emellertid sköt ban till. baka en ri mossväggen förborgad rigel och fram tog ur lonnskåpet torkade fikon, bröd och get ost. Detta bringa mig nejdens fromma her dar, sade han, smakar det er, så tagen föl er efter behag, mer har jag icke att bjud: på. Ynglingarne sågo på hvarandra. Årevördiggamle! tog Hugo till ordet, visserligen är vi bungrige, ty sedan i middags hafva vi in genting smakat, men ni skulle lida brist i mor gon, derföre vilja vi icke hafva någon ting Låt oss hlott här afbida morgonrodnaden, oct visa oss då den genaste vägen till Inspräck. Se G. H. o. S. T. N:o 140.