Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 december 1843, sida 1

Replik på den ppna protesten i Göthen N:r 32 (46) mot våra påståenden om Svenska folkets, tillstånd i fortsättningen af Kritiken öfver Återblicken ete:ra i N:r 150. . I det hela beböfdes väl ej annat svar på nämde öppna galenskap, än det som asgass i N.r 155 af denna tidning; ty deri ådagalades motiverna till dess uppkomst så tydligt, att ingen mer bör vara i tvekan derom, motiver, dem äfven sjelfva uppsatsen ger så klart vid handen, att hvilken opartisk läsare som heldst ej kan misstaga sig derpå, och hvilka man också troligen ganska snart skall finna bekråftade), ehuru kanske på flera och andra grunder, än blotta hoppet om Skandmavens inträde i Danmark och de öfriga i N:r 455 angifna. Då man således känner och inser motiverna till det vilda utoch anfallet, så är, i och med detsamma, äfven dess halt genomskådad, hvarföre också det och dess tillverkare falla på sin egen synd. Det vrängda, vanstälda och förtydda ligger också så klarl i dagen i sjelfva uppsatsen, isynnerbet för dem som läst vår, att ej ens en häntydning derpå är nödig; men vi vilja ändå till öfverflöd ännu litet närmare helysa detsamma på det det falska i premisserna och det befäneda i slutsatserna måtte till komplett evidens ådagaläggas. Så är t. e den korta meningen i hela den långa tillskrufvade ingressen och noten ingen annan, än det vanliga fältropet af alla öfverlopare: Jag har blifvit klokare?, ett fältrop, som red. af Göthen likväl funnit litet svårare än vanligt att uttala, dels emedan allmänheten allt sedan pappa Boyes tid, alltför väl vet hvad det egentligen har att betyda, dels emedan det ej är första gången han behöft begagna det. Vi önska blott, att den erfarenhetens staf, hvarvid ban nu stöder sig, måtte vara pålitligare, än de sex, hvarmed ban afdelte sina första steg på litteraturens bana. Hvad det mätte vara påkostande att så der ofta byta om skin, isynnerhet när det skall ske under ett visst såuverande af apparencerna, och vi beklaga just red. af Golhen; men — nöden har ingen lag, och säkert har ban sina klingande skäl dertill, likaså väl som till fordna vändningar, pasqviller o.s. v. Att våndan denna gång likväl varit större än vanligt bevisa de förtviflade skrik, han utstött dervid; ty för något annat kan man väl ej anse de vilda anfallen mot oss för det vi sagt — Sanning, bedröflig, nedslående ; men beklaglistvis bevislig sanning. Besinnom blott de bandlingar uppifrån och ned, som utmärka den senare perioden inom vårt land, och som, hvad de förra beträffar, redan finnas tillräckligt klar ) Vår Medarbetare har, såsom icke närmare be. kant med ställningar och förhållanden här på orten, vid genomläsningen af? Göthens svassan de, frasdigra programm, icke kunnat anse det samma för annat än det vanliga spegelfåkte riet af en öfverlöpare till konservatismens fana ehuru dock troligare är att de der kostliga ut gjutelserna tillkommit för att bemantla det en skilta agg och den skadelust. som egentlige legat till grund för ansaliet, och hvaraf Gö then till den grad låtit bemästra sig, att den förbiseende alla klokhetens reglor, sjelf visa sig i en alltför tvetydig dagar. Anm. af Redakt. af G. H. och S. Tidning.