Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 november 1843, sida 1

mAmii — f(f(0 0 för det förflutna året den kronouppbörd, livilken först det ingående året skall, och först lagligen kan, inflyta. Alt detta af det skäl kan försvaras, att nämnde Kronouppbörd redan är debiterad under det förflutna aret, och således. kan anses såsom dess fordran, inser jag visserligen; men då hela Statsverkets gång är byggd på den princip, att alla ett års utgifter skola bestridas af samma års inkomster, och for sådant ändamål inkomsterne böra vara tillgänglige förrän utgifterne förekomma, så synes det vara mera konseqvent, att den Kronouppbörd, som ingår under det löpande året, och icke den, som först ingår det följande äret, bör komma det löpande året till godo, emedan annars, tvärtemot principen, de paräknade inkomsterne skola komma efter utgifterne. En enskild man skulle åtminstone icke så uppgöra sitt ärsförslag, att han för det löpande årets utgifter skulle anvisa inkomster, som först det följande skulle blifva disponibla, emedan han i sådant fall blef nödsakad, att förskaffa sig ett förskotts-lån för att uppfylla bristen. Ännu mindre kan såäledes Svenska Statsverket så uppgöra sitt årsförslag, om det vill vidhålla den grundsalsen att för hvarje utaist en kontant redan insluten inkomst skall vara anvisad. Detta kunde synas vara i sig sjelf likgiltigt, buru man fördelar inkomsterne mellan ären, om icke räkningens saldo, eller netto behållning blef alldeles olika, efter det ena eller andra räknesättet. Deua saldo är nemligen hvad man kallat Grundfonden; och då man utsått ifrån den satsen, att hvarje nytt år skall bära sig sjelf, och icke behöfva några tillgånsar ifrån de föregående åren, har man riktigt deraf slutat, att om detta saldo, eller denna grundfond, borttoges, och användes för andra ändamål, skulle Statsverkets rörelse under ett nytt år gå lika obehindradt. Detta är sullkomligen sannt, om man räknar Kronouppbörden till det årets tillgångar, under hvilket den inflyter; men det är alldeles falskt, om man, såsom nu sker, räknar den till det föregående året, och till dess saldo, i hvilket fall Statsverket skulle antingen behöfva läna af de föregående åren icke mindre än omkring 3 millioner, eller ock att utgifva skuldsedlar, eller upptaga en kredit för att kunna bestrida utsilterne. kn annan brist i räkningen har Åsdelningen redan anmärkt, nemligen att deruli uppföres värdet af åtskillige byggnader och inventarier, hvilka antingen böra uppföras på helt andra conti, eller ock endast sådane byggnader och iuventarier uppföras, som äro ämnade att innan kort realiseras, hvartill sådane som t. ex. Kries-Akademien icke kunna anses höra. Vill man således beräkna grundfondens verkliga belopp, eller Saldo från de förflutne åren, så måste derifrån dragas icke blott nyssnämde fastigheter och inventarier, utan äfven den uli räkningen upptagna under det följande året inflytande kronouppborden. Vid 4842 ärs början utgjorde det Saldo, med följande årets Kronouppbörd inberäknadt, som räkningen, sådan den nu är, upptager 4,565,664 Rdr. Drager man derifrån värdet af upptagne Fastigheter och inventarier, 336,764 Rdr, samt den under år