Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 november 1843, sida 1

göra, kom han på den tanken, att påbörda herligen mordet. Uastigt beslöt han bära liket in i palatset, lade det i pelaregången, och undkom lyckligt utan att någon sett honom. Orolig våltrade sig emedlertid Roderigo på sitt läger. samvelsqval förstörde hans sömn. Han sprang upp och belallte sin medbrottsling att spana elter i klostret om han der kunde sörmärka någon ovanlig rörelse. Beljenten gick, men i pelaregången snafvade han på liket. Han ilade med fasa tillbaka till sin herre, och under rättade honom om det rysliga fyndet, hvilket för båda var en lika oförklarlig som förskräcklig gåta. De öfverlade nu tillsammans om ett nytt me del, för att blifva af med liket. Ijenaren föreslog att begrafva det i trädgården, bakom palat set; men hertigen ville ej genom detta bemska minne göra sin vanliga promenadplats alskräckande. Han ville hafva den mördade så lång som möjligt aflägsnad. ben förslagne tjenarer sick nu det ovanliga insallet att binda kropper på en vild håst och att sedan jaga denne i der fria rymden. Hertigen hade i sitt stall en un; vild hingst, af hvilken man kunde vänta sig, at han ej stannade qvar i grannskapet, om har släpptes otyglad ut; och blefve ban slutliger fasttagen, så kunde ingen veta hvem han till hörde, emedan han först dagen förut blifvit köp af en resande hästbandlare, och följaktligen ånm var okänd för hela hulvudstaden. Hertigen samtyckte till förslaget och gaf tje naren oinskränkt tillåtelse att utföra det. Denni var en så känslolös omenniska, att han ej skyd Ide för att utföra detta hemska skämt. Han på