Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 november 1843, sida 2

Isidor bemärkte denna skonande godhet. Den söt balsam i hans sårade, al angest och skam sönderslitna bjerta, och han försummade ej att derföre visa sig tacksam, då han lemnade de glödande kol, på hvilka han hade statt en half timme. Han busade sig för bertiginnan så djupt, alt spetsen af hans örnnäsa vidrörde predikstolen; hvarefter han gick ut, utan att med en enda sidoblick bevärdiga den delen af kyrkan, der de bespottare sutto. Med sänkta blickar, som om ban räknade Ååfvktenarne, skyndade han hem, flög in i siu cell, cch öppnade sitt bjerta för en munk vid namn Urban, hvilken var honom lemnad som tjenande broder. Efter en uppriktig bekännelse att han inlagt föga ära från predikstolen, skildrade ban stislerstan till denna hans förvirring, med!