Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 november 1843, sida 2

fall till mötes, hade ban blott kunnat tänkt sig möjligheten af att han behagade den enda midtemot. Men huru förmådde hans söndershahade själ att fatta detta hopp? han stod der som en alltf.r ynklig stympare för sin sudinna; hon mäste ju, lik den öfriga bopen, förakta honom. Denna känsla förkrossade honom helt och hållet. lian önskade siz döden der han stod. Men den ädla hertiginnan visade sig som en dam at fin bildning med dermed screnad hjertats godhet. ILängtifran, att cenom en sorahtlig min såra den olycklise predlikanten, såg hon med en engels ljufhet blyasamt ned; och då den bakom henne stående belseningen tillåt sig alt sakta skratta åt den andliga villervallan, tillråttavisade hon det ohyfsade folket genom en straffande blick.