Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 november 1843, sida 2

Lovisin, till denna Sekund-Chessplals, om man ock genom en CeneraLMajors fullmakt åt Friherren minskat det sårande i denna befordran för General-Adjutanten Mörner, ogillas allmänt, såsom ett det patagligasle bevis på det gamla systemets godtycke och förakt för alla de konsiderationer, som eljest sjellva envaldsmaklen latsar iakilaza, då iråaa är om personer, som i ling tjenstgöring oklanderlizt och till och med berömligt utöfvat sina tjenstebelallningar; och man sige hvad man vill, si komma dylika ätgärder, beldst inom Gardes-Regementerna, der åatminstone hittils man undvikit att alltsör myeket stöta anciennitels-principen, all medföra betänklizare missnöje än måhända vederbörande besinna. Besynnerligt är, att det just skall vara Svea Lifgarde, som är ute för dylika tilldragelser, såsom t. ex. med hlemingska utnämningen och nu den Lovisinska, då deremot de andra, och sjelfva llästgardet i detta afseende bhehandlas med mera grannlagenhet. Skulle verkligen det vara politisk skuggrådsla med i spelet? Så sräsor man sig, icke så alldeles utan skäl, efter askudandet af dylika vyredes-utbrott — ty, det är blott under sådana, som man kan iilläta sig såädana hränkningar af personlig rättvisa, som att befordra till Chef en person, som under hela sin tjenstetid vid samma korps stått i allt under den, som redan i nära tjugu år varit Chefens närmsta man. kevisorernas arbeten i Banken äro nu snart slutade och det är all anledning, att Revisionen denna gang medhinnes i Statsoch Riksgåldsverken, så tidigt, att åen innan de bestämda tre månadernas förlopp kan slutas. RK AH AHgHHHgä:33333333 —