Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 november 1843, sida 2

an kan genom andra utvägar undvika den-säng imma. alla Så är äfven förhållandet med ett kreditiv: derhuru så fill vida mindre räntekostnad upp-be år, som förmodligen det kunde erhållas för en n ringa proc., emot ett fullt upptaget län. del. Men om nu det fanns en utväg, att bereköp a Banken möjlighet att erhålla silfverbehofvel, sku tan att under ling tid beholva betala ränta den t utländska kapitalister? Om denna möjlighet my ill och med förenade sig med den, att belorNy jca landets inre nårinasslit, att rigta denna till I haf utvidgning af just de handterinsar, som äro as-hos aållbara hos utlänningen, eller till stöd för såä-har lana, hvilka eljest, till följd af lillsälliqheten, vec hörjat sugla under förlagsbrisl? Om man med I öfr tt ord, genom handelns uppmuntran all sar-jor ängga export-näringar för den närmaste sram-hat iden, hvilka ensamt kunna erbjuda möjligheten Ve af en betydligare införsel af metallisk valuta, ho skulle kunna vinna samma åndlamal: månne be då icke detta vore åndamalsenligare, än allask län och kreditiver? Skulle ej da, ester all sanlic nolikhet, en nationel fördel uppsti — och kan kå det väl ens förmodas, att om ock en osördelfå aktig handelskonjunktur kunde minska den na-A lionella vinsten af företaget, detta likväl alltid de erbjöd en mindre förlust, än alt inkasta sig ijM en långvarig ränteutsändning till ullånningen? W Men hvad är väl annat än just en sedan re uppmuntran åt handeln, att för nästa ar ut0 vidga exportsöretagen, denna hanco-Styrelsens se. åtgård att lemna räntefria förskott at dem, som In sorbinda sig att (märk!) utifrån införskaffa sillver till samma pris, som myntvärdet bestäm-s. mer? Kan man väl tänka sig, alt i verkligheI ten dessa silfverleverancer kunna erundas på annat, än exportvarornas användande till silsver-valutans införande? Eler inbillar man sis, att transactionen, med den ringa ersättningen ! för transportkostnaden, som blifvit astalad, kan med någon vinst ske af inelter utländsk hapitalist, blott genom vexelköp och direkt håp af silsver på utländsk ort? Finner man ej lålt, att för att hafva r ngaste vinst, som molspåI rar risquen, den enskilte leverantören nödvändist maste afse, den fördel han har på Svenska exportvarans utsändning — eller. på det kapital han i förskott disponeral alt förlägga exI port-företaget ? Et eller annat undantag bevisar sli denna sak lika litet, som det löjliga ropet, Uatt leverantörerna kunna fullgöra kontrakten med Svenska Bankens eget sillver, och kajva I förskottet räntefritt under tiden; ty den som -vet, hvad det vill säga att under vintern eller d hosten usända silfver och de kostnader derÅmel äro förenade, kan ej ens tro på möjliga heten af en så afvila spekulation som den att först utsända detsamma, för att sedan i var i, återinföra det. al på man säledes betraktar PRanko-Styrelsens ätun gärd utur en nationel synpunkt, måste man Ialllia finna den bättre beräknad för det alla2. männa, än om den under närvaraude förhäle-landen valt lånevägen. Den enda invänningen, et som synes kunna göras, är att Banko-Styrelsen ör pordt tillkännagifva sin alsiet alt sluta sådana itt kontrakter, nog tidigt för att läta alla Rikets er handelsplaisar täfla om anbuden. Troligen hade Ifdå silfver erballits, till 127 sk. eller hanske k126 sk. per rdr beo. aIillsalliat är, att man äfven nu måste fråga ja nuru väl vår export skall kunna nästa är er en bjuda ett öfverskott, som i silfvervaluta kar 0-inlagas? Detta tillhör ezentligen Handeln at besvara; men vår trävaruhandel torde kunn. let lösa frågan. ns I 2 KR åäst..3— —