Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 november 1843, sida 2

— — nheste det rikaste sruntimmer i Amerika tillbringa vatten i ett rum, som annars tjenade till matsal. Följande morgonen församlade vi oss alltså här, och sedan vi bragt mistress Warton vår moraonhelsnina, drucko vi vart th, som redan stod färdigt. Min far var vid ett särdeles godt; lynne, och ogenerad uppmanade han mistress Warten, att berätta oss historien om hennes sjöresa och händelser i England. ylycket serna, käre Walter ! svarade den uppmanade; men jag har mycket litet att berätta, och detta skall till och med icke vara roligt. Må vara?, sade min far, r aflidne man har ju insatt den tyska Walter till sin för valtare, och då sar han väl äfven veta, hvad som tilldragit sia med patronen, sedan han och nådie frun lemnade oss. ner på då, började mistress Warton, vår resa till England var utan alla äfventyr, med lundaniag. att min man till min stora ledsnad linsjuknade. Nära att blifva hajarnes föda, lyckades det likväl skeppslakaren att rädda honom ur denna fara, och frisk och sund satte han sin s Zamla Englands jord. Med posten reste vi till London. Dit anlände, hyrde vi ett eget! sus och nödvändiga domestiker. I de första I dazarne sick allting väl; men sedan besökte mir man ganska ofta sin bankier, och alltid äter. vände han misslynt hem. Snart blef han åtel kraslig, vi kallade läkaren, och denne tillstyrkt en badresa. Resan gick för sig, badterminer tog slut, men min gemål blef icke frisk. Y återvände till London; åtta dagar sednare do Amin älskade Warton och jag kände, det jag skull 2bli moder. (Forts.)