Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 november 1843, sida 1

— — —— —2—-— — TN drat reguliera truppar. Efter verkställandet af denna rörelse, redo de bort och uppställde sig på torget, der adjutanten bad dem stiga af och hvila sig en momang, då han ville bära till generalen förteckningen på de 5 nya ossicerarne. Adjutanten hade nyss åter inträtt i huset hvarifrån han gått ut; Vardarellerna, med tygeln om armen, stodo bredvid deras hästar, när ett högt mummel förmärktes i solkhopen, bvarpå följde höga rop af förskräckelse och hela massan af åskådare började komma och gå som en hafsflod. På alla gator, som stötte till torget, uppmarscherade neapolitanska soldater i slutna colonner. På alla håll voro Vardarellerna omringade. Så snart Vardarellerna insågo det förräderi, hvars offer de voro, sprungo de på sina hästar och drogo sina sablar; men i samma ögonblick tog generalen af sin hatt, hvilket var det öfverenskomna tecknet, och derpå genljöd ropet! till marken! och sedan alla åskåädarne åtlydt denna anmaning, hvars vigt de sullkemligt begrepo, korsades elden ur soldaternas gevär ölver deras bufvuden, och 9 Vardareller föllo, döda eller dödligt sårade, från deras hästar. De öfrige, som då begrepo ati de icke hade någon pardou att vänta, slöto sig tillsammans, hoppade från deras hästar, och banade sig, med karbinen i handen, en väg till ruinerna af ett gammalt slott, der de innestängde sig. Endast tvenne, som litade på deras snabba springare, störtade sig oförskrväckt på den soldathop som syntes dem glesast, gåsvo först eld när de voro soldaterna inpå lil