Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 november 1843, sida 1

—7— —07rn som förorsakat mången medborgares olycka. Troisen har han dock funnit bäst att, om möjliv: emna dem atv glömskan, då deras otillbörligh. ej kan borträsonneras, genom näågra sitfror. hb blifva således stående, säsom ett tillräckligt hi: terium på hela systemet, dess karakteristik är liksom dess devis borde vara: Jnhligl och lö ligt! — Men då Aterblickaren varii så försis tis att alldeles sörbigå de föregifne högmålsbrolien, för att, om möjligt, sänka dem i Lethe: bölja, hvarför har han då ej äfven gjort det me allt det öfriga, och helt och hållet tegat; san nerligen hade det ej varit det bästa för hanklienter!). Nu har han endast upprifvit de ti: hälften igengrodda såren, utan att förmå läke dem. För nationen och dess snart sammanlrå dande representanter kan det imellertid vara bra Vi hoppas de nu skola hitta på en radikal-kur. — Genom sina försök att vederlägga Bidragen. har ban mer än något annat just bevisat deraovederlägalighet. IIVad de öfriga insinuationerna mot de liberala och den liberala pressen beträffar, den Aterblickaren tillater sig i sina Allmänna hetraktelser, så äro de af alltför eländig och vat lig natur, för att behöfva vidare belysning. Hurn han förstår alt jemföra och kombinera visas imel lertid äfven i noten sid. 204, der ban jemföt lagen emot Napoleons familj i Frankrike men den mot Gustaf IV Adolfs i Sverge. Det ii dock stor skilnad derpa att förbjuda en familjs medlemmar att inkomma i landet och att, vi hårdt straff, förbjuda all kommunikation med dem. Dessutom hafva, oaktadt detta förbud. ålskilliga af Napoleoniderna i familjeoch andr. angelägenheter, utan fara, i senare tider passerat och t. o. m. tillbringat någon tid i Franhrike. Ar man säker på allmänna opinionen, s: fruktar man ej dylika gengångare och är man det ej, så hjelper det ej, om man också aldris så väl utestänger dem. Riktigare än i noten. sid. 208, kunna här Napoleons ord användas. Qwest ce que le gouvernement? Rien, stil ne Popinion. Toge vår regering det ändå en gån: ad notam, så skulle den ej så ofia trotsa den och blottställa sig for samma foljder som drabbade Napoleon för hans glömska deraf. Mei den tröstar och söfver sig sjelf med ståtliga tu! och riksdagsberättelser ej olika Julianus Aposla