Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 november 1843, sida 1

————————————— ——.-ce ————— vid läsningen af detla bref, uppstod en längvarig dispyt emellan Vardarellerna: pluralitetens mening var att man borde begisva sig till mönstringen ; men en svag minoritet opponerade sig emot detta förslag: enligt dess åsigt var ett nytt försåt anlagdt för att utrota resten a truppen. vardarellerna ägde rättighet att sjellve utnämna sina officerare; det var en ovedersäglig sak och som följaktligen icke behösde sanctioneras af styrelsen; kallelsen kunde således icke vara utfärdad utan i någon elak af sigt. Så tänkte åtminstone 8 af dem, och, oaktadt deras camraters böner, vägrade desse mera skarpsynte, enständigt alt begilva sig til Foggia: resten af truppen, som utgjorde 51 man och 4 qvinna, som hade velat ledsage sin man, infann sig på torget i Foggia på sag dan dag och timma. Det var en söndag: mönstringen var offent ligt kungjord; torget var således alldeles full. packadt med nyfikne åskådare. Vardarellern. intågade i staden med fullkomlig ordning, be väpnade från topp till tå, men utan att vis: något tecken till siendtlighet. Tvertom hojd de, vid sin ankomst till torget, sina sablar oct ropade med enhällig stämma: Lefve Konungen vid detta rop, visade sig generalen på sin bal con för att helsa de ankommande, under de den tjenstgörande adjutanten steg ned for at emottaga dem. Efter en skur complimenter för deras vackr hästar och det goda skick, bvari deras vaper befunno sig, bad adjutanten Vardarellerna de silera under generalens balcon, en manöver son de utförde med en precision, som skulle he