Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 november 1843, sida 1

jät i sanden; alt hon icke qvarlemnat någon enda hägkomst af hedrande och gagnande söreax, af ädel kraftyttring, af högsinnt vilja, a upplyst förstånd; att hon, öfver hela samhällskroppen, spridt en känsta af vantrefnad och obe: ntenhet, som hotar med en allmän upplösning — och detta är den ståndpunkt af ära och lycka hvartill hon upplystat landet? (ej Nationen. som Återblickaren citerar), hvarföre man jubilerat 48435! Kan en bedröfligare, men beklagligt vis, också sannare tafla framställas af Sverges tillstånd och det efter en 50 årig fred? — Den som vill utplåna den. bör dock gå på hel annat sätt tillväga, än Aterblickaren; den bör enkelt, som den är sramstäld vederlägga den med sakta och ej föra betraktaren , genom er labyrint af silfror och obevisade, ja, rent a lenakliga påståenden, såsom den att Guadeloupe asträddes till dåvarande Kronprinsen, hvilka slutli gen blott leda tillbaka till utgångspunkten, kraf. tigare hevisande taslans sanning, än sjelfva fram slällaren deraf kunnat göra. Men just emedar den är oulplänlig, som historiens dom, fann ingen annan utväg att söka försvaga dess verkan än sofismer, hvilkas garn dock, sköra som spin delväg, brista vid minsta vidrörning. Aterblic karen söker dock styrka dem med det högfär diga hån, hvarmed han nedblickar på Bidrags Förf. och än en gång söker insinuera, att hans bok endast är en följd af egna bedragna for hoppningar, ehuru han, redan före sin theater ansökan , lika kraftigt uttalte sis i 74809 oci 18520, Sverge i fråmtiden, med flera skrifter Åsslaget på denna hans ansökan var imellerti en olaglighet och ett bevis till på styrelsens lag tolkning. Dock, genom ett sadant förnämt hån det vanliga sättet hos regeringens kämpar a! söka, om ej vederlägga, åtminstone visa sitt för akt för sina motståndare, bevisas ingenting, tvert om återfaller det på vederbörande sjelfva oc ådagalägger deras sak, såsom förlorad; ty blot för en dalig sak begagnas så dåliga vapen. Ho Aterblickaren visar sig detta öfversittare-maner den hänsulla fortydningen af Bidragsförf:s sist ord, då han säger att en annan hand fordra till helande af de sår närvarande styrelse gisv landet, än dess egen, och anser det, på vis: sätt, för sin skyldighet att angifva då han uppdagat såren, ehuru han finner si föranledd att uppskjuta det till ett annat tillsa le, en åsigt, som vi finna likaså sann, sor blygsam ;ty, att han ej menar sin, utan fo kets egen hand, är tydligt för hvar och en, sor ej vill förtyda klara ord, och att han öfverlen nar åt sina läsare, som bestå af hela detta foll att sjelfva uttänka medlen till national-sjukd mens helande är också lika naturligt som ril tigt. ÄÅllt hvad en enskild kan göra är att ohöljd, framställa den, och det har Bidragsför gjort på ett sält, som berättigar honom till n tionens högsta erkänsla och, i tideböckerna, ska förvärlva honom mera ära, än allt hvarmed st relsen och dess kämpar skryta, hvilka dereme ej kunna annat än förvärfva sig nationens dj! paste förakt. Sedan Återblickaren, på sätt, som föreståenc blifvit upplyst, försökt att rentvätta, öfversme och förgylla styrelsens af 30 årig grafrost tä da åtgärder, öfvergår han slutligen till Allmälj — mnnLrINDTTTT —— — — -. mo. — —