Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 oktober 1843, sida 1

ier, som al rt rikets sarderf la skeva JäStaemeo hantyder Fars. på ulisa orsaken till den vanmakt som c alla af staten. nåml. sö nen och delning i Natworeuw. Åien hos ommer sadant? Jo just derifrin, att kiljer sina intressen frön folket, Å jorde, då som nu. — Förf. ma lör Å II i2t pste hvad han vill. obestridlist blir det mnellorlid, att man, oaktadt rikets vanmakt och plittrin:. den tilen hade medel att utföra — sura illa det skedde — nationella hria; böre det då hafsa fattats me lel dertill under vigynnsammare sarhallandsden och med utsiat uu scera under en freitad salth:er::? Och var let da rätt art uppassra jan lets sanna väl, sant : ar? — Fred hai— a vi det Nr sannt: men in nesli, tänds sarmeordersl. ap. alltid en välserning och medoftin2; men har regeringen Så chel som lagt två siron i rs de r? Lej, vertom. den bar matarbeat sredens herilioa srukter, geme de mest angtisda nårinaslagar, proåiälier o. s. v., 2eaom ett dali-L användande ar statstnedlen, ollvertemot stindernas foreskriftvt genom förarsverkels värdslsande, tenom att nästan aldrig lyssna till landets behof, sramstälda af ständerna, genom eunstlinassystöm, d2enom laeurnes kränkning, domaremaktens nÅUslUning, lorsirring i luastiltningen m. m. m. atminsto: re borde ej styrelsens hon Wiisa en a fred. — Statssbulden skall vara betald. det ör visserligan i sig bra: men hÅva har den blifvit betald? — Mel uppolsrandes al Statens bredits af förtroendet till dess representanter: med ena medel, för bvilka man lock tar betala en evig ranta, och under siräafvandet alt på oratia vågar, medelst kahinetiskassan 0. s. v., aäter satia staten i skuld, hvilhet försök dock strandade mot oppositionens klippa. Åtminstöome borde ej styrelsens korvicer prisa en sidan shuldiriheti — Att sf ulden betalts med honungens egna medel är nu en tis idse hos Merblickaren och hans gelikar, hviiken yi derför ej vidare vilja bjuda till att bestrida dem. uäugen ar deraf låta förvilia sig, och vi hafva till och med den goda tanhen om Merbliekarens slorstand. att han ej sjel tror derpå i klarare ögonblick, utan endast jemt upprepar det, för all döofva silt bättre vetande. 1 hvad ljus hans karakter kommer att sta deri-enom, lemna vi derhän; omen hvad ar hans okända eller ekamla, osmtbara storhet väl derester; den tycks vara, som Tegner sade om iiammarskölds. större an Achilles, ithy att hon ej synes kunna ras hvarken i eller med foten, och rodna har elömt, eller rättare sagät. det har troligen Å Fred är imeltertid or ovilkortiat sa Im aldrig varit honom sifvet: och hvad rar han derför? Detena brist adagal goer Farl. ytterligare i de nusla suppositlioner, han, sidan 450 och i5t, ur sin hed sjal, yttrar, hvilka bevisa att han oj förmer uppfatta ett sprak, som rent, patriiskt, oppet, utan egennyttia och menskofrukramståller sanningen ier en arvumentation . bved på så falska nder. som, att den 1812 följa politik och mels böortski kande voro rih!iga. emedan det