Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 oktober 1843, sida 1

eheiCrn eller den sista lturhen sallit! bet är ut krig på lil och dod vi sa att besyuna. Ana vi d. — efler seara! gaf en iilll vapen? senljodo i de höga tempelwvaliven: karlarne omrin ade Milosch och tryckte med varma hans bönder: de aldrige uppsleno pr båänkarne och stråckte vålsignande sina darramle armar emat honam, under det qvinnorna. bleka och slunmna. med utryck af den mest so nderslitande toroian i sina blickar, fran diuLoaf sitt bjerta vppsände till Gil dessa brinnde iunerliza boner, som intet sprik förmar sant atergina — — — iy alla dessa man, nu si Ol i a, så Hsande af strid-lust, så !ystne på faror och blodbad. voro deras s ner, deras min, deras fäder eller bröder, och hvar och en al dem kände i detta afgörande och hoatidliga ogonblick forem let for sin ommasle böjelse träl sadt al ett ho fullt, olycksb:dandde öde! — — — lor alla uprullale puantasien så lisliat hela den linga, fasansvärda följden al smärta — af oro — al väntan — — — med ett ord, af alla dessa Stora och plaasamma uppoffringar, som alltid svarast träfta och nedtynga qvinnans veka hjerta, der fäderneslandet ändock alltid blott intager andra rummet. — Det är väl sant, att äfven hon — omnåcson gang ett tvingande, oblidheligt ede fordrar detta — — han uppotfra till och med Ihet för fosterlandet — — men se der ochså allt! vänuer otertog Nilosch, allt är redan förberelt: mi hvar och en af eder und tråtta de slranvarande, och ma alla skynda sig att vid forsta signal förenas under denna fana, som alltid skall höjas för fosterlandets sak. — Qvinin en sh i : I