Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 oktober 1843, sida 2

ford, de tecken, som redan visat sig på den politiska horizonten synas tiliräckligt utvia. att det är lika vigtigt för Regeringarne som för Nationerna, att sragorna lösas under Lexlade upplysningar och rad, samt att atgärderna blitva följder afvenighet och I inbördes ötvertygelse. icke af blott träng och nyck. Och huru stora, huru omfattande äro icke just de I frägor och de åtgärder, som värt fäderne-land i deta ögonblick känner beljofsvet af att se tramställda och afgjorda? De äro sä pass allmänt bekante. att de icke här bebölva genomgas. Nog af art man lätt kan göra sig ett begrepp om ställvingen i landsorternadå mas här ser, t. ex. blott v jrjningselågenheterna valla beh vinmer och olika meingar inom hufvudstaden: och detta oaktadt denna orten väl borde kunna påräkna att äga män Umed bade ersarenhet, kunskaper och god vilja, i Det later sig knappast hes rifeas, hvilken rådlöshet. hvilka betänkiigheter, hvilka vacklande prini Ä . . sciper, och hvilken nästan sagdt förbistring. som man uppräcker vid förhandlingarne om den nu a I . bana bragta frågan om en gemensam arbetsanstalt hela staden möfver de frivilliga, som hvarje unling, enligt fattigvärdsstadgan, bör äga tör Dervid framställer sig hela osull-tändigheten al gållande författningarne, hela bristfälligheten ystem, som endast vill tåla myndigheters in: Idrig tillata folket att Sjelt ordna och verkan och al besluta om dina angelägenheter. — Och i sanning man behöfser ett bättre bevis på odugligheten af de nvss utfärdade torfattningarne om Sockenstämnor, Kyrko Rad, Sockennämnder och Fattigvården. an just de nu pagaende radplägningarne på Stockholms Börs angaende det ifrågasatta Arbetshuset. Anon har ingen röst böjt sig för att visa heta otillräckligheten af dvlika anstalter, för att i en stor stad hämma den uselhet. som måste blifva den arbetande klassens lott, så länge man alldeles ej änker på att orgauisera arbetet, att underlätta för massan åstadkommandet af dess behof. samt att gilva der ett mål, som erbjuder den skydd och bergning och trefnad. Man haller langa tal om sättet att tvinga de usla, de af elände försvagade och förderftrade naturerna till arbete under det att man bibehaller alla de numera ändamalsvidriga inättningar, som stundligen fordra offer af de flitiges och redliges välfärd. Man envisas att icke tidsenligt utsträcka näringsfriheten. så att en hvar ma kunna försöka sig i hvad han känner vara häst för sig och de sina: man gynar den djerfvaste egennytta pa hela den arbetande befolkningens bekostnad, genom det oformliga taxe-systemet, som fördyrar den för dagen lefvande kla--en-lifsförnödenheter. ander det att man gör ingenting, för. att bereda åt den måjlighet att få arbete, samt lätthet att derigenom törtjena sitt uppehälle. Man ser dessa tnseudetals nagarbetare i en stor och vidsträckt stad. hvilka, för alrt kunna hyra sig en bon ng. nödsakas att bo aflägset ifrån rörelsens medelpunkt, vid hvarje dags gryning begifva sig ut, för att efter en half mils kringvandring söka få en, oftast blott tillfällig, förtjenst; man ser dem ur stånd att återvånda till sina aflågsna hem för att få en varm måltid, nödsakade att på offentliga ställen köpa sin föda, för att under slutet af dagen ännu kunna, hysa det merendels gäckade hoppet om något arbete, för att derefter atervånda, kanske med några få, otillräckliga skillingar. till sina hungtande barn: och månne man ens tänker appå, att deras tid kunde bättre användas, deras arbete blifva mer fruktbart. deras krafter bättre sparas, genom några enkla atgärder, som synes vara lämpligare föreal för den allmänna omtankan, än alla PtatsIyxens vanliga föremal. Att bereda dem små, snygga lokaler. spridda: öfverallt inom stadens gebiet, och äfven midt ibland palatserna, som jn kunde fördraga äfven dessa bredvid sig, om de gatras ett med de stolta bygnaderne liknande yttre, för att bespara dem två, tre vandringstimmar om dagen: att lata äfren för dem upp-ta några likar. churn naturligtris mindre iälaktade. at desse IIrr Mäklare som hjelpa de ke att köpa och sälja, att veta hvar varor sinbas och kunna afyttras. och som kunde emota och afgifva underrättelser om hvilka -O-m ufde arbetare och hvad arbetare kunde pa-! sna: att besörja det en fri och spridd tillförel kunde erbjuda dem ett pris på lifsförnödenieterna i stället art med deras blodssvett rikta magra hundrade, genom orimliga. under ståra år örhåjda men i de goda ären aldrig nellatte taxor. ri rade patroner, bvilka på sin höjd. då le se de tusende svälta. erbjuda att sålja dem kött al magra kreatur till halft pri-. os. va tt uppmuntra äfven dem till att begagna a-sointions-andans kraft och tördelar, att ordna -ig löreningar som betrygga emot tilltälliga olvesor. emot enkors och staderlöseuselhet. emot Uaglig medlart. och alltför yiterliga speenlationer va deras oförmåga och medellöshet. m. m.: se ter. sådant som ingen tänker pa! och detta vore l ikväll del som -äkrare ån allt annat skulle minka armodef. häfva lättjan och afleda brottsligvet! Och huru lätt vore det icke på det hela tt anordna sådant. emot alla de ståtliga och illhrakade institutioner, som unsler egiden af den)! nonerdi-ka statsformen söndra, utarma och nedi rycka folken. K I