Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 oktober 1843, sida 1

I så förstulet, så fruklande, under —— ningar — till och ned af dagsverken, — så alt den arma Serviska befolkningen, som ofta hemsöktes af dessa råa bands vilda framfart, a andra sidan äfven icke mindre härdt sortrycktes al Sjne laglige Herrars, de Turkiske Embetsmyndigheternes jernok. Så lanat hade således det olyckliga Servien kommit i höjden af malerielt elände och moraliskt förtryck, att nu mera ingentinz annat återIstod än utbrottet af dess långe närda sortvislan Hör att hålva den politiska vanmaaten och med lens afskudda six det odrägliga förtrycket. — — Också visade sig snart oförklarliga men säkra tecken att befrielsens timma snart skulle slå. Sedan någon tid hade en flägt afvesterlandets anda genomsusat de sekelsgamla ekarne i Schumadieus skogar, och håfligt som ljungelden träffat och genomtränet det sörtryckla solkets krossade hjertan I — Till och med sjeliva alderdomen, hvilken både den lånaa vanan af olyckan och de slumrande sjalskrasterne sjort så rtalig— ja nästan känslolös! — hörde man bittert hlaga, och föra ett djerlt, stolt språk, — oerhörd! hittills i detta land och bland hela detta folk! be vamla herrliga solksängerna, som man fört de länga vinter avållarne eenomsjungit i skötei af familjerna Ijödo nu plötsligen öfverallt och högljudt — uyddorne, på fältet och på de allmänna platser Ina. Och i stallet för den sorgliza saknad, son ljuden af dessasanger fordom uppväckte, medlor de de nu aladje och sjell-förtrostan i alla sin men. duna, den fordom klagande harpan. ho det förtryckta folk i och profetiska sånger uppstämdes, et anslog nu krigiska toner förebådand