Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 oktober 1843, sida 1

öm andans enhet herrskade mellan de båda najonerna. dit hoppas vi dock det skall komma, sJott de riktigt lära känna hvarandra, och detta ; ir ochså den enda tröst vi ega, da vi betrakta senna förening att grata åt, som t. o. m. ett regerinas-blad uttryckte sig. ben hade dock hordi blifva helt aunorlunda, om den i rin2astej: mån skulle hafsa svarat mot det föregilna ändamålet, alt skänka Svorse en ersättning för Finland, hvilket vi, usd sittande det orättmåtiaadi och okloka i hela arrangementelett ögonhlick, vilja antaga. Shulle det an vara en ersättning sor Finland. hyarföre skulie da Sverge deren vilja bortskänka det fruktbar Pommern, detta sista minne af Sverges största konung, män, och tid, hvilket, förnuftist administreradt, ochs säI kert kommit alt afkasta iat för slalskassan; ty man borde vil ej förutsatta, att dess administration städse skulle ssarlili xa så vanvardad. som fordom: minst ad alla bor al en så blind styrelsens kämpe, som Aserblickaren, göra en adan sorulsåältninAt en fer moderlandet) 1 de förmånlig administration af Pommern jemvål yn rit möjlig, bevisas nu båst af Preussen, som nog vet alt ultasa sin råttOckså borde man väl 4844 bafva hommit si längt att erkänna det i förnedrande i en sådan handel med länder och dess innevånare, som då drefs med Pommern m. fl. länder: frivilligt kade det säkert hvarken underkastat sig Danmark eller Preussen: och då en sådan handel ändtlizen skulle ske, var del då rimligt att sälja en hel provins för 5, 500,060 kär Pr. C:t. då man för en enda stad (Wismar) fått 4,230,600 Rdr Sv. B:co, som den tiden försåljninzen eller forpantningen skedde, var vårdt minst lika mycket som Pr. c:t? Detta satte kronan på förnedringen. Och ej ens dessa lumpna slyftar hade kommit Såerge tillvodo om Danmark ej motsatt sig Norges afträdande; men hvad säga vi, kommit Sverge tillaodo! — Hvem denna summa egentligen kom till godo, det vete Gud, Sverge var det åtminstone icke, lika litet som Norge kommit Sverge till aodo, hvilket dock, enligt första planen, skulle ersätta både Finland och Pommern. Ilur stolt borde ej Norge blifvit, att anses värdt alt ersätta två så goda länder, och huru otachsamt att ej veta skatta ett s Sadant företräde, utan i stället i ord och gerning stllkannagifva sin tanke vara: vad gör jag med den ära. som mande mig besvära? — mellertid hade det, från sin synpunkt, väl ej så alldeles orätt, tvertom, allvarsamt talt. var det selt. tecken till ädelt giy i den så länge förtryckta nationen att ej vilja underkasta sig den moderna slahandeln, länders och innevanares försäljning och bytning, alldeles som annan lös och fast egendom, utan anse siz fria och sjeljständiga, Si snart dess gamla band löstes. Man fann sa1 Hedes, alt man uppgjort råkningen utan värden, Åhvarför man också sedermera måste rätta si. a seter hans, som man sorut tyckte, så likgiltiga n betydelselösa föreskrifter ; man fann, alt om ock Å(sn alla verldens makter medeisvit Norzes inför4 Hifvande med Sverze. och Norge sjelst sade: Nej okså bade man ännu intet vunnet, sa sramt mar dej offentligen ville upptråda, som landröfvare -och Norge sade detta Nej kraftfullt och öppet -och det orättmåliga, det obloka i den politik som redan, på förband, disponerat derolver — RR — —