Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 oktober 1843, sida 1

1AäAiAi ————— gokt att söka föreningen med dem (Norrmännen), om alldeles ej vilja gå in derpa, och upplösa len med dem (Finnarne), som varit ett med oss, nästan så länge som var hisloria existerar, eller at söka en ersättning för det rika, feta hinland, Sverges viktualiebod-. i det, oaktadt sin sillverurufva, sattiza, magra Norge, som ej ens ger oss sin torra fisk tullsri? Men ockse bar nationen aldrig sökt denna föreninv, denna ersättning, utan endast dess styrelse, höga vederbörande, för att, oahtadt de hemtat medlen för den hjelp, de eznade de mot Napoleon allierade, hos Svenska nationen, endast tillesna sis vedersällningen derfor, s wäl i Guadeloupe som i Norge. Der ha vi ässet, der ka vi orsaken, hvarför man tog Norge på hvad vitkor som heldst, utan att fråga eser om ens exet eller nationens ära bade vinst eller förlust deraf, om lolhet erhell nagon ersättning fer sina oller, enCast man riktade sin egen makt och —) Se der förklaringen pa de eljest oförklarliga senomenen af Norzes sakallade förening med Sverge, al Gnadeloupes särså jnina, rubellonden, pommorska läseskillingen. m. m. m. m. sa ver derberande hafva trott sig kunna hushålla med nationen, dess krafer och tihlsengar alldeles elster behag, och tillegna sig sjelfva all vinst de tillskansat siz med dessa dess fysiska och moraliska hapitaler. Ty har nagon annan än de styrande haft ärinaaste vinst af dessa brigiska soch politiska transaktioner? Hvem har haft nytita af de ryska rublerna? — De Styrande. — Itvom af Guadeloupes och Pommerns sorsäljInina? — De siprande. — livem al Norges sorening under en konung med sverge? — be Styrande. For Svergze har Norge sorblifvib en sullkomliat främmande stat. kj en shilling flyler derifrån i Slatskassan, ej ens rörelsen mellan de båda sikallade brödrarikena bar, på nigot märkligt sätt, blilvit lättad, och istället all söka väcka omsesidiga sympathier , som dock , urtan fråga, ursprungligen maste finnas mellar va så nära bestägtade solk, som Norrmän ocl I Svenskar, ehuru de dolts under askan af arhunsdradens tvister, så vanliga melan grannar å För man allt för att qväsva dem, genom stän diga försök att göra intranz på de en gång a Norrmännen medåzilna konstitutionella rältighe terna, och om sverge i ringaste mån skall h: I någon, äfven blott yttre, nytta af föreningen me: Norge, så vore det vil genom andiza sympathier -hpvilka, om Skandinavien en gang skulle homm ysi fara, kunde försäkra det om ett verksamt del ti tagande i försvaret sran Noraes sida: ty endas h I denna moraliska garanti kunde skänka nago trygshet i delta hänseende, hvarje yltre tvan kunde snarare göra en dold fiende, än en san elvän al Norge för Sverae, och då hade det, ä! fyren i kriestider, varit bättre att ba en öppe -äsiende, än en falsk vän i Norge. Vi säga e. sla! det skall så bli: ty dertill anse vi Norsh SSå, — h I nationen vara alltför ädel och hågsinnt; me -aminstone 2ör styrelsen allt att bringa d derhån, kanske emedan den fruktar alt ejs ull Lunna balla styr på det hela, enl. sin åsig i t. it) ) Nögramne? säger Förf. sid. 87. Det är a m tingen ett alldeles nytt eller också ett alld et I tes föråldradt ord.