En Afton-Sofirce i Jordbacka.) En harnerals-Genrebild af M. G. Saphir. Flickorna omringade honom under högljudt kri: vals! vals! goda, bästa, söta Herr Oberfäppel! och Hr Oberfäppel, en gestalt med en växt, som utgjorde ett medium mellan bassol och sköldpadd, och med två små, korta händer, som liknade två gräfsvinsben, — satte sig leende, med en förnäm mine, vid klaveret. Mamsell Stopfenkuchen yrkade, att jag med henne skulle öppna balen. Dansar ni inte? frågade hon mig. Jag brukar inte dansa annat än polska, var milt svar, men när man blir uppbjuden af Atalante sjelf, dåä— Ah, nu är ni rolig igen! och med dessa ord drog hon mig till tåten af den väntande hopen. Jag betraktade noga min Mamsell Stopfenkuchen och hennes konstitution, samt begrundade, hvilka strapatser, hennes jordiska massa väl vore i stånd att uthärda; jag tänkte för mig sjelf : med tre hvarf bar jag gjort slut på Lhenne! och började att med ett fullkomligt, storartadt förakt för takt och musik, och med en klassisk revolution af alla tre — och sexstegs-valser, valsa ut på vinst och förlust. Salongens tiljor hade ännu ej antagit jemnlikhets-principen, ty somliga höjde sig högmodigt öfver de andra; men jag flög med min Stepfenkuchen hän öfver dessa jordiska skrofligheter, skyndsamt som en falk med en kall, i sina klor. Redan hadejvi tre gånger kring) Se G. H, o. S. T. Nir 110,