Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 september 1843, sida 1

sgra små oriktigheser och besynnerligheter kuna vi dock ej underlata att, trots Furfs. sloret, eller just derför, anmärka. Så såger han e. sid. 41, då han talar om nådvändigheen att lära lesvande språk praktiskt, att dej: 5Örlom lärdes mer på resor än nu; ty iillillen till sidana resor äro nu sällsyRta. Har nan nagonsin kunnat resa lättare och fortare, ch har man någonsin rest mer ännu? deta, som i andra fall synes Förf. alldeles missunna vär tid, och om han också tycks medilva, att man bör rätta sig efter den lids anla i hvilken man lesver, sa menar han nog ndå, att den är ond, då han sid. 43 kalar den materialistisk. Som vi tro, är det lock blott en anda, som styr både tiden och vigheten och blott formen förändras; ty: Sloslets former äro många; det audomliga är ett, sade Förf. sjelf fordom. Samma sida anför Förf. en deduktion öfver realkunskapernas nödvändighet af Jcinhart i sin sbrift: Der Gymnasial-Unterricht, Uleidelbers 1837), hvars resultat ban äfven sillar; men hvars deduklionssätt han ej tycks billiga. 88 synes det imellertid ganska rikligt, skarpsinnigt och djuptänkt. — Det heter näml.: alt den verkliga, reella verlden innefattar tre sferer, näml. Gud, Menniskan, Naturen. Nu maste all ide ha sin verklighet eller motsvarighet i det yttre. For dud eller Religionen sinnes en sidan motsvarighet i kyrkan, hvaraf följer att hyrkohistorien och Theologien båra på Gymnasium söredragasMensklighetens ide uppenbaras i språket, som innefattar summan al dess inre lif, hvaraf följer, icke blott att språken böra studeras på Gymnasium, utan äfyen att deras ide bar sin yttre motsvarizhet i verldshistorien, som derföre hör till GymmnaSii läroämnen. Slutligen är Mathematiken läran om storheter. Deras motsvarighet är den yttre Naturen, hvaraf följer, att iche blott den anorviska, utan äfven den organiska Naturläran mäste (elementariski) på Gymnasium soredragas, på det mathematiken, liksom Reliaion och sprabstudier matte sa sitt tillbarliza innehall. Den som vill betaga denna deduktion sin fertjenst, måste, som det tycks hos Förf., a priori, va ra intagen mot tyskarne och deras grundlishet, hvilket skulle kunna vara ett ytterligare bevis, att Tegner, med all sin storhet, som (skald, med allt sitt snille, som talare, ej ät någon tänkare. kljest hade han väl ej heller kunnat raha så vilse i politiken, som har ejort. — Elogen till Stats-radet-Nardinalen Heur lin, som var närvarande vid festen, är visser ligen tarklarliz; men stör dock obetagligt in trycket al det hela, förer tankan på den, son nu sbar i spetsen för svenska bildningen, oc förstör hvarje hopp, att, atminstone, tills vida re, se nara af de sunda asister förverkligade som talet framställt. Dagens nyhetslörsök? I dervid åter sin lilla släng, i det de sägas va ra merendels omogna.? vi påminna dervi blott, att älven den kerrligaste frukt först ma ste vara frö, knopp, blomma, kart, innan den såsom mogen, blir njutbar: och att man det ej bör förkasta den, emedan den är ome