Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 september 1843, sida 1

Fiabibrah eller hämnden.) I Episode ur slafvarnes uppresning på S:t Domingo, ar 1791. Hans ohygaliga berättelse, hans hemska luan uppretade mig. Olyeklige! sege mördare! du hade således glömt de ynnestbevis, som han blott egnade dia? Du åt vid hans bord; du sof vid hans säng.? — Såsom en hund, asbröt häftigt llabibrah; tala ej om hans ynnestbevis, jag kommer ganska väl ihng dem; de voro endast förolämpningar! Jag har hämnats på honom, och jag skall äfven hämnas på dig. Mörpå! Tror du, för det jag är mulatt, dverg och vanskapad, alt jag icke är en menmska? Sh! jag har en själ, som är starkare än den, hvilken jag nu ämnar berolva sin qvinliga kropp! Jag skänktes at din farbroder, såsom en liten apa. Uan roade sig på min bekostnad. sade du; jag hade en plats mellan hans markatta och papegoja. Jag valde mig en annan med min dolk! — Jag ryste. Ja, fortfor dvergen, det säkert jag, se rätt på mig, Leopold dAuverney! Du har skrattat nos åt mig, nu kan du rysa. Icke sannt? du påminner mig om den skamliga förkärlek, som din farbror ägde för den, hyilken han kallade sin busnarr! Hvilken förkärlek, gode Gud! N.r jag inträdde i edra salonger, mottogs jag med föraktligt löje; min växt, min vanskaplighet, mina ansigtsdrag, min spefulla drägt, till och med min naturs beklagliga bräcklighet, allt tjenade din afskyvärda farbroder, och Han älskade mig, är jag, det är ) Se G. II. o. S. T. N:r 103.