Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 september 1843, sida 1

Han hälsade mig med ett leende, som erinrar mig ryggen, och negrerne slöpade mig bort. Hexmästaren följde oss, med sitt radband i handen. Jag gick midt ibland dem, utan alt göra minsta motstånd; detta hade älven varit fafängt. Vi uppstezo på en bergshöjd, belägen vester om kärret, och hvilade oss ett ögonblick deruppe hvarest jag för sista gangen såg den sol neda.. som aldrig mer skule uppgå för mig. Mind följeslagare slego upp, jag följde dem. Vi nedslego uti en liten dal, som under andra omständigheter skulle bafva förtjust mig. En strön genomflöt den, der den var bredast och med: förde en fruktbar fuktigbet åt jorden; denna lil: ström hade sitt utlopp uti en af de blåa insjöar. som äro så talrika i det inre af S:t Domingo Huru många gånger, i lyckligare tider, har ja: icke i skymningen grubblande suttit vid stran. den af dessa blåa sjöar, då deras mörka färs förändras till ett silfvertäcke, der de första stier. norna återspegla sig såsom gyllene paillener Denna timme var nära; men vi måste gr vidare Hvad denna dal syntes mig skön! Man sag de blommande platanträd af en ovanlig höjd; da delträdet och en mängd andra sydländska (träc spridde der en vällukt, liknande den, som der första menniskan inandades från Edens blom mor. vi gingo emedlertid utmed en gånsstig vid stranden af strömmen. Jag blef förvanad at se denna gångstig upphöra vid foten af en bran klippa, på hvilken jag upptäckte en öppning, form af en båge, hvarifrån strömmen hade sit utlopp. Ett doft, dånande ljud genljäd frå