Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 september 1843, sida 1

har gendrisvit sig sjelf. Rätt förstådd kan nåämligen jemlikhels-grundsatsen väl ej tillämpas annorlunda, ån salunda, att den gor alla lika inför lagen, skänker alla samma medborgerliga skyldigheter och rättigheter, i min af deras ställning i samhället; men aldrig kan den sträcka sig till enskilda, lika litet, som naluren gjort två individer lika. Vi vilja nu imeilertid se huru denna skelva riktning har utvecklat sig. Genom Terrorismens störtande, hade en af detta herraväldes ifrigaste anhängare, Babeuf, kommit till den insigten, att man ej kunde uppnå sitt upphöjda mål, den absoluta friheten och likheten, genom en blott politisk rerolulion, utan att förmögenheten, samtällslifvet i dess innersta grund, skulle undersrätvas. Han försökte detta i et blad Ie Trihan de Peuple och genom en Societe du Pantheon eller des Eqaux, hvaruli han samlade en mängd anhäneare omkring sig, hvilka ledes af ett hemligt direktorium. bet lyckades att förena detta parti med resten af bergpartiet; det medel, hvarigenom man tänkte uppna malel, var solkels insurrektionella makt. Detta parti är Frankrikes första kommunister. Dess karakler var en absolut nivellerande tendens, intet sramstaende i någon lifvets riktning skulle tålas. Det är samma princip, som föranledde den orättvisa och förhatliga ostracismen i Grekland. Ingen regering, ingen kyrka, ingen stat, ingen vetenskap, ingen förmögenhet skulle vidare ega rum; städerna, hvilka likaledes stå i vägen för likhetsprincipen, skulle ödeläggas. Dessa senare äro, såsom Buonarolti säger, ell tecken till sjukdom i det offentliga lifvet, ju solkrikare en stad är, desto större antal tjenare, osedliga fruntimmer, utsvultna skribenter, poeter, dansörer, prester, tjufvar och alsköns pack sinnas der. Detta parti var saledes ej belitet med den materiella kommunismen, som består i förmögenhetens gemensamhet. utan det fordrade konseqvent äfven alskaffandet af hvarje andiat företräde. Ilvilken kolossal galenskap! — För att åstadkomma detta, drog man ej i betänkande att antasta menniskans heligaste rättiaheter, ja, att lägga hand på tillvarons ahsoluta vilkor: all kunskap och bildning, allt andigt lif ville man utrota (kanske af missförstånd af Rousseaus åsigzter) och på det detta ej sknlle fi tillfälle att frambryta, utvecklas af den abstrakta likhetsidcen, den strängaste censur, det mest afgjorda tyranni. Si utveckdas af en idöes. en saks öfverdviit, vanligen dess motsats: af dygd, last; af religiositet, sanali-m; af frihet, anarki och slutlisen despolism, af ljus, förbländning och ändllizen mör ker; ty vi äro i vart närvarande illständ ej stnd att uppfatta det hela, utan blott de: lar: Här se vi blott till en del, likasom i en spegel, genom ett mörkt tal; men der skola vi skåda sanningen anlete mot anlete. — Änskönt vid ett så orimligt sträfrande, som det här antydda, ej kan vara frågan om 20n stat, emedan det tvertom, så föra allt tillbaka till det råa natursi måste det dock antagas en slags ö! förmögenhetens sordelning, den enala