Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 augusti 1843, sida 2

lortskallat honom: ty ban var icke mer der, di jag kom tillbaka. — Det är en osanning sade han, och fattade mig i kragen, det är et osanning, en lögn: — säg mig pojke, hrad di 2jort med honom — du har gav för långt, — jag ville icke hans dåd. — Det var klart, Bill han höll mig för en mördare. — Kortligen, gos sen kunde icke igenfinnas, och då jag fyra elle fem ar derefter lemnade England, hade mar ännu icke fatt någon spaning om honom. Det var en sällsam historia, utropade styr. mannen, som obemärkt hört på; är de verkligen sannt, eller bara diktadiDet är så sannt, som evangelium, svarade Bob; ehuru jag icke visste, att någon annan är vi begge och den allsmäktige Guden hörde mig. — Ålalloh! hvad var det? utropade styrman. nen, i det en glänsande blixt lyste ifrån klippan (det var dunderbössan, som Tom aflossat). Del är visst en signal för en smugslare, mente han och gick bort till skansen, der kapiten och löjt nanten voro djupt inbesripne i ett samtal. Ian närmade sig aktningsfullt tagande i batten, och berättade hyad han nyss sett. Vi sågo det äfven, M:r Wilkinson, sade löjtnanten, och ropade sedan: vakt! sätt ut Pinassen och gör storbåten flott ! Bhåtarne voro snart utsatte, bemannade och beväpnade. Tag ni Pinassen M:r Wilkinson och M:r Sandom följ med i storbåäten, befallde kapiten, voch ro nära kusten, äntra och undersök hvarje bat. Ire ljus och ett skott är signalen till återsfärd. Sir! sade den yngre olficern och trädde närmre till löjtnanten, får jag medtaga Soames? Han är född på denna del af kusten och känner