Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 augusti 1843, sida 2

ke bör saknas en uppsättning till en kompris miss, inför hvilken Sveriges Konung kan värk, ta sig rättvisa. Eller är det icke rättvisa, i tan devouement, man fordrar? Är man besatt den ohyggliga tanken, att allt solk-element, a la af embete och befordrings-interessen ich bundna personer inom en monarki nödvändi; mäste vara fiender till monarken? Eller är d. blott i Norrland? Om så icke är, hvarifrån ko då det der kuriosa förbehållet, att kompromi sen skulle döma utan afseende på den enes elle andres ställning i lifvet? Om nu, såsom sagdt är, Grave stämmer till domstolarna i Norrland (ty kompromiss derst des synes icke vara att påräkna), och om don stolarne förklara sig obehörige, så skall Svea Ho: Rätt säkerligen fastställa äfven det beslutet ; de skola nog finnas, som gilla fastställelsen, så som en utöfning af Hofrättens plist att skydd royautten, hvilket, tycka de, icke blott sker. ge nom alt förklara, att denna har rätt, utan t ka väl genom tillstängande af alla ulvägar andra att någonsin berisa, det hon har o Royaultev, tycka desse politici, är skyddad, bl heunes pengar skyddas. Dessa må, enligt d tro, visserligen spenderas, men på välgerninga öfver hvilka man kan afgae långa sörlekningar Återblickar och annorstädes: men der kan i ke inflyta, hvad som utbetalas till Inspektor eller andra, som möjligen påstå sig ålnjuta b lalning, icke vulgerning. Hvad de af Gr. uppåisna sacta angår, så k naturligtvis ingen på förhand afgöra, huru ti förlilliva de i allo äro. Vissa tecken lyckas doc antyda, alt icke allt är löslist; och en tusend del vore sannerligen nog. Den ende, som fö sökt invända något, är Öfverste klingstedt; oc huru bedrötligt det aflopp, hafva alla sett. hh sen mera bar ansett tjenligt att öppna sin mu till ordspråk.