Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 augusti 1843, sida 1

— navisk synpunkt, vilja vi äfven försöka bevisa det den också bör gillas af den öfriga verlden, om den rätt förstår sitt intresse. — Det kan derför ej vara annat än missförstånd af sjelfva Ryssland, om det, som ryktet påstår, söker att motarbeta en sådan förening, hvilket bland annat skall hafva visat sig genom ingifvelsen hos den danska receringen, att förbjuda det Skandinaviska Samfsundet; tysatt den ej kommit från sverge det viga vi tryagt påstå; tvertom går hör ett annat rykte, som insinnerar, att de unga prinsarnes resa mot södern och vestern skulle blifvit inställd genom n gon infiytelse från mordost. Vi kunna dock ej sälla tro till eit dylikt rykte: tv det vore alltför förnedrande, och blotta försöket till ett sa ohemult inflytande, borde snarare hafva pöskyndat, än hindrat den ifrågavarande resan; ja, sjelfva ryktet borde på sådant sätt liafva vederlagts. Vi hoppas också att det med det snaraste sker, såväl för att derigenom lata de unga prinsarne närmare lära känna ländet, än som kanske genom besöket af några hofmäns landtegendomar, som för att bevisa, att, om man också ej önskar en deputation från den sydvestra grannen, man ej heller fruktar att emottaga den, för den nordöstras skuld. Inser denna dessutom sitt sanna bästa, så borde den också mycket heldre se Danmark införlifvadt med Sverge och Norge, än med Tyska Förbundet, som skulle ge Preussen en alltför stor ölverviet, eller se det åifvit till pris at den förstkommande, t. e. England, som i fall af behof, lika litet nu som förr, skulle akta en hemgäng för ros. Samma skäl böra hos de öfriga staterna tala för det Skandinaviska förbundets, tytf NR. anmi a 26 ce TOTTA N ec. Danmark. sj de unna — ännu kunde förap 0. alara motviljan för å nos vissa makter, vore fruktan i hetens yålerlicare utb de, i alla fall, på I c svm ingvisitiouen i orden alt gå, fastän den tyanz Ga j sin tro derpå. Således vore det mycket ilvkare, att de låto det ske frivilligt, som de ej hunna sorekomma, än alt tvingas till dess medailvande, hvartill vi förmoda NM de konstitutionella makterna: Frankrike, England, Holland, Nederländerne m. 3. äfven skulle bidraga, om det blelve allvar at I saken, och Preussat samt, öfverhufvud taget, snorra Tyskland gjorde väl äfven förnustigast at: afsäga sig sira ansprak eller sarhoppningar pi I Danmark, då det, i alla fall, kan vara säkert att det aldrig frivilligt tillfredsställer dem, hvil ket Österrike och södra Tyskland sa mycket min dre kan önska, emedan det skulle gifva alltsö. mycken öfvervigt åt det redan mer än tillräck ligt vigtiga Preussen. Man skulle ännu kunna såga mycket om den na för hela Europa, men särdeles för Skandina vien högst betydliga sak; men vi tro oss haf sva sagt nog, för att bevisa ej allenast möjligke sten, utan t. o. m. riktigheten af en skandina visk sederaliv union, och som man alltid me mera ilver strafvar för ett mål, hvilket ma linser möjligheten af alt upphinna, än för de som ännu Nager i vida saltet, och som ma indra, lika litet n