Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 augusti 1843, sida 1

frågade advokaten med vredgad röst. Jag vill och måste intaga min besitinina. Öfverlemna honom at miz, Mylady, bad sjömannen, det är utrikes-an elå enheter, såsom de kalla det, och passor alldeles icke för sruntimmer. Trägardsmastlarn hemtar oss bjelp och vi kunna sjelfve afhålla dem; den landtrottan är bara en harelot, oaktadt hans stora ord. YVägrar ni ännu beständist att släppa mig in? srågade åter Dimsdale, med ännu högre röst. Ja, svarade damen bestämdt, och allågsnade sig. i Ja visste, upprepade veteranen, och försök nu det yttersta! Styckeportarne upp; kamrater vi äro rustade, och vid de öppna fönstren ställde sig tjenare med hvarjehanda kastvapen. så blir mig intet annat öfrigt, sade Dimsdale. Fort sram manskap och bryt in porten! De belågrande samlade sig äter framför porten och skulle skrida till anfall, då Toms befallning: gör dig färdig kock! bragte dem till stillestand och återtåg på ömse sidor om Vägen. Fega stackare ! ropade Sir Edward, hvilken likväl böl sig sjelf sorgåallist aflågsnad från porten. pe skola icke våga gifva eld; — dersöre I framåt, gripen an! — Så tagzjen jernstör och för oss an! sade en ur hopen till advokaten. oen gamle becktröjan är icke så ängslig — och om kulorna skola träffa oss, så kan ni väl ock dela saran. Men det vägrade Baroneten. Forsck på sonstrea, sade han, der kan det lätt lyckas in tränga. Luckornas brakande och fönsterrutornas klingande tillkäånnagaf, att anfallet var borjadt; mer