Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 augusti 1843, sida 1

sig alla tillbaka på ömse sidor om vägen, och eu man, som tycktes vara anförare, trädde sramför porten, och hvilkens röst, då han uldelte nåora besallningar. Tom strax igenkände för Baronelens. hlå, hål ropade den gamle, blåser vinden från det hållet? År det ni, Herr Dimskat! det anade jag strax, vi ha haft dimma hela datn: men gamle Tom vet ändå att vara på sin vakt. Hvad skall detta anfall betyda ? frågade Lady Esdaile genom sonstret. Svara, Sir Dimsdale, om ni är der! Åi måste släppa mig in, Lady Esdaile, svarade Sir Edward i egen person. Om ni vägrar, skall jag lita slorma porten. — Det har väl andra ock elt ord med i laget, du, landtrotta, yttrade gamle Tom; men Ladyn besallle honom liga. Hade jag icke rätt, sade hon under det en djup tystnad rådde: — hade jag icke rätt, Dimsdale, då jag med hån förkastade ert anbud? hetta valdsamma steg är ett tillräckligt bevis på orättvisan af er sak. Säg blott ett ord, Mylady, och jag vill icke Iheta Tom, om jag icke dugtigt skall peppra dem. ri har tvungit mig, alt taga min tillflykt till Isidana medel, svarade Baronelen. Allt motstånd är förgäfves. Jass har alla medel för att komma in, och mitt folk asfvahtar blott min ber I l I sallning. att slå in porten. I Tänk på fyrpundaren, Herr Dimskal ropade Tom, par är vål i ordning och laddad ånda till mynningen vvui oi släppa mig in, eller icke, Mylady