Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 augusti 1843, sida 1

L ——:—— ———— —— tersökningar; han kunde hafva fallit utsor en klippa och drunknat, eller förirrat sig i någon af de talrika ber g3sgroltorna. Brunnar blefvo undersökta, efterfräcningar gjorda i tidnirgarne och intet lemnadt oförsökt, för att vinna upplysning om hans öde, men allt var förgälves, och Baroneten, sörjande öfver sin förlust och ännu mer öfver sättet, hvarpå den skett, blef alltmer kinkig i silt uppförande och hardare i sina sordringar. Lady Esdailees lif, ehuru omgisvet af prakt, var dock dystert och glädjetomt; likväl klagade hon icke och visade ej minsta tecken till grämelse. blott i ensligheten och i den tysta natten begret hon sitt. ode, och utgöt sitt hjer tas klagan öfver den saknade sonen. — ack visste hon blott om han vore bland de lefvandes eller dödes antal, så kunde hennes hjerta äga någon visshet; men nu var allt gnagande tvilvel och plågande oro. Ar förgingo, och oaktadt stora summor utgåfvos och de ifrigaste efterforskningar anställ des, kunde likväl ingen underrättelse om g0s sen erhällas. Ivarje aflägsen möjlighet, hvarje rykte omfattades med begärlighet; men allt ble sruktlöst, och slutligen blefvo de tvungna, al tro på hans död, churu det gäfvos stunder då en inre röst tycktes hviska till modershjer tat, att han ännu lefde. Emellertid sorsum made hon icke sin dotter, hvilken uppväxt såsom ett älskvärdt barn och losvade blifva er al de skönaste bland sitt kön. Lady Esdail lemnade sällan sitt hem (ty Sir James hade dragi sig alldeles lillbaka srän verlden) och egnad dersore hela sin tid åt sin dotters uppfostran