förra, emedan det alltid försäkrar om en indräglig recett, det sednare, emedan det ofta öfverdrifvet stegrar anspråken. Den verkliga talangen äfventtrar dock ingenting, älven af det sednare; det har M:lle Nissen bevisat. M:lle Nissens röst är af en sällsynt skönhet; hvarje ton klingar som metall, oändligen rent, skärt och ljust; en sådan jemnhet genom hela registret har Ref. icke hört hos någon sångerska, och ej eller en till den grad fulländad färdighet och lätthet i röstens behandling; intet spår röjes af ansträngning eller bemödande. M le N. gjorde sin debut uti en Aria ur Mozarts Figaro (Grefvinnans i C-Dur). IIvad som i exekutionen deraf isznnerhet auslog, var den guldrena intonationen och flärdlösheten i föredraget: det sednare var likväl icke så varmt, som vi önskat. Ålozart tar visst icke i anspråk de förhälvelser, som Bellini snart sagdt pähallar; men han sordrar dock lil och känsla, och detta tyckte Ref. sig icke finna tillräcklist i M:lle N:s eljest utmärkta utförande af denna, icke blott Iysande, utan äfven musikaliskt vackra Åria. Uli duetten ur Semiramide, hvilken yi här hört sjungas på theatern af M:lle Lind och li:r Belleiti,, hade M:lle X. tillfälle att ådagaläågga sin niomordenlliga färdighet och skönheten af sina låga toner. Den saknade homogeniteten mellan AÅlse Nissens och H:r Belletlis röster minskade dock intrycket af detta nummer, huru val det ån sjorres, äfven af den sednare. beremot var i Duetten ur Norma ensemblen förträfflig. Mille Lind utförde Normas och M:lle Nissen Adalgisas parti. Man hade der godt tillfälle till jemföre! ser: för sin del älskar dock Ref. icke sädane mellan konstnärer; en sann Artist har alllid något eget, som tillhör honom och ingen annan, och som utsör hans största värde. vi inskränka oss således till det vitrande, att vi aldrig hört, och svarliven hunna föreställa oss, denna Duelt sjungen med en mer konstnärlig fulländning och ett större dramatiskt lif. ben skördade och ett stormande bifall. M:lle Nissens glanspunkt var måhända likväl utförandet ar arian ur Somnambula, der hon utvecklade hela rikedomen af sin röst och den verkliga fullkomligheten af sin method. Detta nummer åtföljdes af entusiastiska applådissementer. Af konsertens öfriga nummer kunna vi ej förbien alt serskildt nämna H:r Gimthers musikaliskt vackra föredrag af Taminos berrliga aria Åck detta är en engels bild: äfvensom Ref. anser sig skyldig silva en compliment at Herr kapellmästaren Berwald, för valet al tre så klassiska orkestersaker, som ouverturen till Alceste och de båda xrandante5 ur sinsonierna af Vogler och Beethowen.