Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 augusti 1843, sida 1

familjen, Deras besök blefvo kallt upptagna och upphörde snart; och de olycklige föräldrarne insågo snart, att de räddat sig sjellva genom uppoffrandet al sin dotters lefsnadslycka. Då giftermålet afslutades, var William Blakeney på en lång sjöresa, men hur stor blef icke hans smärta, då han vid sin hemkomst erfor förhållandet! Han hade byggt sitt hopp om sällhet på en grund, som hastigt instörtat; på hans resa, under vakten om natten och vid arbetet om dagen, hade tanken på Amelia lifvat honom, den eldade hans ifver att fullgöra sin pligt, för att genom mod och verksamhet uppnå en grad, som gjorde honom henne värdig. Då iustörtade hans förhoppningars sköna byggnad, — han dröjde icke för att efterfråga: hvem som vore skulden dertill; ban forskade ej efter de närmre orsakerna till denna förbindelse; han såg henne vara en annans maka, kände dödens hand kyla sitt känsliga hjerta, och försvann, utan att lemna nägot spår efter sis Lady Esdaile skänkte sin make tvenne barn, den äldste var en gosse och den yngsta, en blomstrande slicka; och då Baroneten såg dessa sina älsklingar leka i trägården, mildrades allvaret på hans panna, och hvem kan väl åskåda barndomens oskuldsfulla lekar, utan att känna hjertat lättadt och gladt! Men den saderliga kärlekens känsla mäste snart utstå en hård prösning, ty hans förstfödde, då tre är gammal, som till esterverlden skulle öfverföra hans namn och titel, försvann hastigt, utan att det ringaste spår kunde upptäckas, hvart han tagit vägen. Man uttomde sig i gissningar och es