Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 augusti 1843, sida 1

j —— —————— mot sina tjenare, men frånstötande, — och såsom far och make kände han inga gränsor för sin eftergifvenhet ; ehuru han saknade de gåsvor, som äro grunden för den sanna, varma kärleken: ty han var ej söllskapslik, utan kall och inbunden. Dessa voro hufvuddragen i Sir James Esdailes karakter. Ilan hade gilt sig med en älskvärd dame, hvars varma hjerta och känslofulla karakter var motsatsen mot hans egen. Men det var en conveniens-förbindelse, sluten af föräldrarne till detta fruntimmer, som, för att blifva Lady Esdaile, måste afstå från sin kärlek till en ärlig och tapper sjöman, utan börd och utsigter. Dock bevarade hon troget i sitt brost minnet af honom, som hon så varmt älskat, och ehuru evigt skild från honom och omgifven af rikedomens och rangens glans, sväfvade dock hennes santasie sorgligt öfver de intagande scenerna af hennes barndom och öfver den ort, der hon i unga åren lesvat lyckliga dagar i sällskap med William Blakeney. Men Williams lott var ringa — och Amelias föräldrar blefvo bländade af det lysande anbud, som gjordes af Sir James, hvilken för öfrigt icke visste om hennes förra böjelse, — och den stackars flickan, — ösfverhopad med böner af föräldrarne, som voro skyldige Baroneten ansenliga penningesummor och besegrad genom föreställningar af anhoriga, som hoppades vinna något genom denna förnämare förbindelse, — blef alltså Lady Esdaile. Men Sir James visade snart, att, ehuru han gift sig med Amelia, han dock icke önskade något närmare umgänge med den öfriga