Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 augusti 1843, sida 1

— sr —— —— Olu-Bettys Grotta. På Engelska kusten ligger i en romantisk och skön trakt ett gammalt riddareslott, hvilket älskare af pittoreska naturskönheter med vördnad åskåda. Det var stort, och väl underhället till sitt gamla, vördnadsbjudande yttre, ehuru de åt hafvet belägne delarne voro något moderniserade genom gallerverk, som under den skönare årstiden voro öfverklädda med murgrön och rosor. De djupt i muren varande fönstren gingo ned till golfvet och öppnades såsom glasdörrar, och marmortrappor ledde ned till trägården, der konst och natur hade gjort allt, för att bilda detta .ställe till den mest förtjusande ögonsägnad. sSlottet läg öfverst på en tvåhundrade fot hög klippa, som småningom sluttade åt landsidan, omgifvet af höga trän, hvilket allt för dem, som seglade genom kanalen, erbjöd anblicken af ett insagande Engelskt landskap. — Det var ett Herresäte för en Baronet af gamla skolan, hvilken redan i ynglingaåren hade ärft titeln och egendomen, och som genom sin uppfostran och omgilning blifvit vand till ett strängt iakttagande af sina pligter; men som lika strängt fordrade lydnad af alla, som hörde under hans herravälde. Såsom värd var han gästvänlig, men stolt, — såsom egendomsberre, rättvis Mot sina arrendatorer, men sträng i alt uttasa arrendet, så snart det var förfallet, — såsom domare tillät han sig ingen afvikelse från gen; men visade ock ingen nåd mot förbryfare, när han fann dem skyldiga, alldraminst mot smyghandlare, dem han oförsonligt sor, följde, — såsom husbonde var han frikostig