Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 augusti 1843, sida 1

för öfrigt, ej är särdeles anmärkvingsvärd, är, i hela sin karakter, mycket engelsk. Till Paris anlände jag sjelfva Fettisdagen; också var det en trängsel på Boulevarderne. så att diligencen måäste stanna flera gånger. Ett sådant lif, ett sådant väsen, ett sådant jubilerande har man intet begrepp om i vår kalla nord; ej underligt, alt Torrick dervid utropade: What a people, what a town; sing derry, derry, doun! — Det var verkligen pittoreskt. karnavalsmaskerne strömmade, gapare ökade massan, åkdon, säljande karlar och qvinfolk, municipal-gardet i sin praktunisorm iran hejsaretiden, hvilket menniskokärligen svor och, med all lampa, sökte hindra folk att krossa hvarandra: Mordspektabel! Åndtligen hamnade jag, ganska illamaende, sick till sängs kl. 6, och ut kli 4 om natten, för att 5 sarodelzens styggelse: la tläöscenle de la Courtille, som finnes utförligt, lisliet och ganska rihtigt beshrinen i Orvar Odds Ufflygt från hemmeti. Det är en verklig orgie, som jag dock mäste afbida till kl. 7 på morgonen, på en krog der i förstaden, under öldrickande, anderika samtal och sömn. Jag ånarar ej att bafvaselt det otäcka upptäget, då de ohygeligaste masker komma i vagnar tågande utför berget: jag ville och borde se det, — en hvar resande likaledes; men utom policens benägna biträde kommer jag aldrig mera dit, om jag än vore här i 4000 ar. Du far ej saga illa, att jag ej skrifvit förr; men jag har verkligen varit så upptagen afgöromal, bekantskaper, beskådningar m. m., alt jag knappt haft tid att andas, ännu mindre att samla mina tankar: imellertid känner jag mig här helt och hallet i milt element; det vill säga i de kretsar, der jag egen! ligen umgås; ty la jeune Frande är, I massa, ingenting mindre än intagande; en engelsk buffelimitation är den sarce det spelar; alla se olyckliga ut, skratta aldrig, tala knappt, hlåda sie i paletols-sacs, det vill på svenska säga vampor, halla näfvarne i längt fram sittande fickor: dock vi hafva sjelfva nägra dylika exemplar af buflelapor, så al en närmare beskrifning derpå han vara öfverflödig. NMen fruntimren äro sierskor, och ett sade här om dagen: inom några är är Anglomanien förbi, och tobaken på köpet. Väl vore om spådomen skoge in, såväl här, som annorstådes; ty rättnu lefver man blott i en almoster af tobaksrök, och jag vore färdig, all tro det den regniga väderleken härleder siz derifrån. De äldre karlarne deremot och fruntimren äro så hyggliga, som man kan vänta sig al den glada, fryntliga national-karakleren, den poslitiken dock fördystrar. hland mina iutressanta bekantskaper med i verlden, kända personer, I äro skriftställarne Am-Martin och Charles Nodicr I samt fafile, som är så fin, som nagon annan meridional (han är från Bayonne), fastän det hör till loyala tonen — här som annorstades — alt skildra honom, säsom ett far, och dett. o. m. Som ett klippt far, hvilket dock bar ull 9 sfsor 3, andra säga 41 millioner franes, och son kommenderar 100-tals millioner, genom sitt nya ölablissement Caisse Lafilte. Nodier hade jasloreställt mig, sasom en dyster Brutus; och sc mannen, med sitt svenska utseende, läng, ma sger, lutande, sjuklig, är sjelfva miluheten; mer energien finnes på botten. Också har han varit