Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 augusti 1843, sida 1

— Som saudt är, aristokratien består nu för tien blott i sin sorderiligaste gestalt ; demokratien r så starkt utvecklad, och svarar så emot utidens kraf, att mau ej kan ålervända till n aristokratisk organisation ; de äldre aristoratiska institutionerna måste derför begagnas lundo, som det. efter nuvarande förhållanden, ter sig göra. I stället för lagstiftande stäner eller kammare, hvaruti aristokratien är ådande, bör en eller tvenne införas efter ett beralt valsystem, såsom det är i Norge eller et hvilande representationsförslaget hos oss föeslår. Likasom fordom aristokratien, som alöste den äldre haaskipningen af sjelsva solket, å bör folket, genom juryn, erhålla en hukudakligen kontrollerande myndighet. Ctan att ilja gifva städerne sullkomligt oberoende, kan nan dock inrymma åt dem en längt större ommunalfribet, än hittils skett, samt, framör allt, gifva dem, såväl som andra medborzare, lika rättigheter ; ty intet bättre medel finres till väckandet af medborgarnes intresse for le allmänna angelägenheterna, till styrkande vf deras sjelfständighetskänsla och till ingisvanJe af aktning för lag och ordning. Genom oinskränkt pressfrihet, blott underkastad allmänna lagen, bildas en journalistisk, som, på alia sidor, undersöker och upplyser åtskilliga förhållanden, kontrollerar embetsmän, gifver enhvar medborgare, som förtryckes, tillfälle att klaga öfver honom tillfogad orätt, och derigenom ersåttes det beskydd, som det fordom var allmänt, att feodalaristokratien, af eget intresse skänkte sina underlydande. Medan fordom den enskilde var mäktig nog, att afhålla regenten från grofva misstag eller missbruk, torde den säkraste väg dertill, nu för tiden, vara den, att likasinnade förena siz, och att således mängden ersätter den enskildes anseende och makt. Åssociationen har likaledes med hänseende till industriella och kommerciella söretag, sin stora betydelse, emedan förmögenhetens fördelning numera gör det möjligt, att en enskild kan inlata sig på företag, som aristokraten fordom ensam säg sig istånd till. Den militära makten, som kan blifva så farlig för friheten, skall, genom en riktigare och tillika staten mera skyddande organisation, kunna blifva det bästa medlet att ölvorlyga medborgaren om hans värdighet och betydelse i staten, och det bästa värn mot tyranni, medan hären nu betraktar sig, såsom endast till för uppråtthållandet af ett visst system, såsom ett polissarde, hvarmed regenten omailver sig, sisom regentens enskilda militäriska familj, till hvibken äsigt den jemväl, på vissa ställen, öppet uppmanas af regenten. Iäkailligheten i reliklonsangelägenheler, som är tyranniets bästa stöd, och som öfverallt fromkallas, der otäölsamheten fortfar att herrska, bör motarbetas, genom en större sann religionsfrihet, d. å en sidan, som medaeilver alla trosbekännelser samma borgerliga rättigheter och ålägger dem samma skyldigheter, under sträng kontroll mot proselytmakeri. Hårmed är tillräckligt antydt, hvarefter man bör stråfva. Om alla de, som nu förlora det stora målet ur sigte och endast tvista om småsaker, förenades, för ait suppnå det som bör anses för hufvudsaken, som