Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 augusti 1843, sida 1

det sumpiga, men grönskande fålt, som afskäres af hafvets azurfärgade yta. Naturen och vegetationen, hjordarna, som beta i det höga gräset, det storartade i ställets ruiner, vidd, ensliahet och tystnad, allt detta påminner om det Romerska fältet; längre bort bidraga några vattuledningar ännu mer till denna ofrivilliga jemföreise. Der finnas likväl ej dessa arkitekturens prydliga verk, som tillhöra det sköna grekiska tidehvarsvet, bet är ett annat ruinernas tidehvarf, det är tidehvarfvet af dessa vidsträckta städer, liwilka efter ett årbundrade af sullkomnande, ägde en tid af lycka, rikedom och storhet, af dessa på en gång grekiska, romerska och österländska städer, i hvilka den helleniska konstens nyktra skönhet qväfdes af det grandiosa i den romerska och det kolossata snillet i den orientaliska. be representera det andra tidehvarsvet af den egrekiska bildningen, sådan som Alexander danat den genom att sammanblanda Asien och Europa, Athens snille med Babylons. Det är här något, som påminner om Balbek och Palmyra. Detta tidehvars af en mäktig sammansmältning påminner äfven om kristendomen, hvars ljusstrålar utgingo ur detta kaos. De kristna minnena äro Ephesus största minnen; de ölverensIstämma väl med dessa ställens majestät och melancholi. Enligt tradition från de första seklerna har den hel. Johannes Evangelisten, — det stora ljuset från Ephesus, såsom biskopen Polykrates kallade honom, — dött i denna stad, som är en af de sju facklorna, hvilka omtalas i Uppenbarelseboken; och man visade här det ställe, der den högt älskade lärjungen blifvit begralven. I sidorna af berget Preon öppna sig I I I I