Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 augusti 1843, sida 1

entreradt i högsta maktens händer, och geom utdelning af stipendier m. m. förvärsvar en sig rättighet till den uppväxande ungdohens tacksamhet, och berölvar den sin sulla jelfständighet. Examiner af mångsalåig art insas, till en del administrerade af kunåliaa mbetsmän, på det att ingen, hyad väg, han ck må gå, skall slippa alt hafva att göra ned regeringens organer. Kungen är landets sversteprest. Han väljer till större delen preterna, utan alt läla leda sig af församlingares önskningar. Ritualet regleras af regerinen. Genom handhasvande af den fastställda tatsreligionen har den inflytande på folkets eligiösa äsigter. Der fri religionsesning finnes VA papperet, bindes folket dock till vissa ceemonier, församlingar och prester. ben själarjare regeringen tillsätter, vore han också u så motbjudande, måste man hålla till godo. staten är således ej nöjd med att hindra medhorgaren ifrån att vara muhamedan, katholik, esormert, baptist o. s. v., man får ej ens ritt röra sig inom statskyrkans gränsor, utan egeringens särskilda, nådiga tillåtelse. Iestaionsrätten är äfven inskränkt. Den mililäriska makten är helt och hållet i regeringens vänder, och begagnad med kraft, är den, såsom den är organiserad, dess förfärligaste vapen. Således kunna vi sortsara i det oåndliga, för att visa, hvilken makt, som är samlad i regeringens händer. Det är likväl nog anfördt, för att bevisa, att här i landet, så väl som annorstädes, finnes en så absolut, centraliserad, på alla förhållanden inverkande, i den yttersta detalj gående samhällsmakt, som man någonsin kan tänka sig. Det giss knappt en enda person i hela landet, som ej, på ett eller annat sätt kan komma i beroende af densamma, och svårligen torde man kunna uppsilva någon stat, der regeringen i högre grad tänker och handlar för medborgarne, undervisar och uppfostrar dem, omhuldar dem, lörmanar och understöder dem, med ett ord, sormyndrar dem, än vår: likasom ej heller någon, der medborgaren är så villig att tillegna styrelsen allt godt, men äfven att tillråkna den allt ondt. Då, genom en sådan organisation af staten, sjelfständighet, oberoende och förtroende till egna kraster försvinna hos medborgarne, ersordras det, om staten skall styras väl, en ovanlig duglighet och kraft hos centralmakten, och detta ej blott hos sjelfva monarken, utan kos alla som omgifva honom, hvilken då holar att qväfva hvarje brodd till individuel utveckling hos stalsborgarne; eller också kan, af brist på duglighet och kraft, det hela lått råka i upplösninastillständ, så att staten blir ett roi för den, som har mod och lust att bemäktiga sig den samma. I hvilket af dessa fall, v belinna oss, vilja vi här ej besvara, men yi tro, att antingen det är det ena eller andra så ligger deri en tillräcklig uppmaning för al la, som sjelfva hafva minsta kärlek till frihet och som vilja hafva en duglig regering, säson resultat af ett kraftigt solklif, att sluta sig till sammans, åsidosätta småtvister, och, med fast het och sjelsmedvetande, sträfva till. ett gemen samt mål. mr AS TSSEASERIETEDEE STEL EKET IE ADADTTTTEET TEE FETTER ITE