Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 augusti 1843, sida 1

som ester dina planer ej var annat än en sinnebild af uppror och blod, den skall snart bringa henne olycka. Fleurettes gästfrihet mot den proskriberade hade varat i åtta dagar: hvad under denna tid tilldrog sig i det gästvänliga bönrummet, hvilka ord, hvilka blickar, suckar och eder der blesvo vexlade mellan den unge mannen och den unga slickan, — det vet Gud allena! kn morgon, innan solens uppgång, inträdde Fleurette häftigt till M. de Figeac, som ännu sos: — Skynda! ropade hon, i det hon väckte honom, stå upp och följ mig! er vistelse i detta hus är icke mera någon hemlighet: man misstänker alla borgarne på denna gata; man talar om husvisitationer . .., men här skall bödeln komma för sent. Man skall kanske söka Er i morgon, men Ni skall redan resa i dag! — I dag! ... — Fort, fort, allt är i ordning, en förklädnad, guld i fickan och ett medborgarbref, som jag funnit i min fars portfölj, och begi Er nu genast på väg till gränsen! .... Louis förlåt mig, att jag darrar och gråter som et barn, som en vansinnig... men det förekom mer mig, som om jag nu för sista gånger säge Er, talade med Er och omsamnade Er Några timmar efter denna scen färdades Grefv de Figeac i löpande fart långt ifrån staden och tre dagar derefter lyckades det honom at vid kusten påträffa ett neutralt fartyg, på hvil ket han gick ombord, och Fleurette var när att dö af glädje, då hon erfor denna så lyck liga nyhet. Från denna stund ägde den ung flickan ej något annat att trösta sis med å