Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 augusti 1843, sida 1

det måste vara sådant är ganska sörklarligt. Der elt inskränkt antal enskilda, genom födelse, uppfostran, rikedomar och ställning i samhället, känna sig upphöjda öfver massan, böja de ej gerna hufvudet för en enda enskild, utan sträfva att tilltvinga sig en viss grad af inflytande på statens styrelse och oberoende i sin egen krets, medan det synes lättare för den enväldiga makien, alt öfvervinna motståndet från den istora mängdens sida, der hvarje enskild person är svag, isolerad och ej förenad med sina medborgare, genom gemensamma intressen. Åtskilnaden emellan aristokrati och demokrati blifver således den: att, under den förra, är i allmänhet ett visst antal medborgare fria och sjelfständiga, under den senare äro alla lika fria eller ofria. Det bör derför -ej förundra oss, alt män, med den lifligaste ingilvelse för friheten ofta framträda såsom aristokratiens sakförare, och föreslå fria statsformers upprättande på en aristokratisk bas. De hafva genomgätt staternas historia, slagna af de kolossala karakterer, aristokratien erbjuder, beundrande den slolta känslan af oberoende, som de åter önska se i verkligheten, hafva de trott, att man blott behöfde lyfta aristokratien, och att en blandning deraf och af demokratien, som utvecklar sig bredvid densamma, skulle alstra de herrligaste frukter. Dristigt kan man emellertid påstå, att de sträfva efter ett oupphinneligt mål och att de alldeles missförstå och misskänna vår tidsålder. Många och skiljaktiga revolutioner hafva skakat staterna i nyare tid, resultatet af dem alla, om det än ej var deras första mål, var, att aristokratien bräcktes. Folkmassorna hafva sträfvat efter dess undergång, för att förbättra sina materiella vilkor och undgå hårdt förtryck, furstarna, för att centralisera sin makt; dess bestånd kunde bumaniteten ej tillstädja, ej heller kunde det förenas med elt ordnadt samhälle, som ville undgå en fortfarande fruktan för ett farligt motstånd mot samfundsviljan, från enskilda individers sida. Emedan blott ett ringa antal upplysta män kunde skatta frihetens hela betydelse, veta sättet, hvarpå, och medlen, hvarmed den förvåtsvas. bevaras och utvecklas, känner hvar man det förder sliga i orättvisa privilegier, monopol er, olikhet inför lagen, deri att rikedom och anse ende blott äro i händerna af få, massan dere mot lidande och trälande. Likhetsiden hat trängt så djupt ned i massan, den sasthålle och fullföljes med en ilver och en söljdriktig het, som bör öfvertyga alla derom, att de skall segra, der den ännu ej har uppnått sit hufvudmål, så att blott oförnuftet kan neka, at den är det herrskande sträfvandet i vår tid och blott dårskapen och likgiltigheten, på all var, vill försöka att motstå dess fordringar. V se derför också, att hvarje vigtig förändring som föregår i det politiska eller sociala lifvet si alla, äfven de mest aristokratiska stater, å sett offer, som bringas, en hyllning, som egna jemlikhetsprincipen. Betrakta vi förhållandet i de flesta stater, s I finna vi att demokratien, mer än en gång gic segrande ur striden. Merendels måste den doc derunder stödja sig vid absolutismen. Den at Åsoluta monarkiens härkomst är således egentl ———————————— RER