Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 juli 1843, sida 1

———————— Liljan. (Af Louis Lurine). Den historia, jag nu går att berätta om en liten täck, flicka och en liten, täck blomma, passerade är 41794, — ett år förskräckligt och heroiskt i åminnelse. kn ung slicka, vid namn Fleurette Cisson, dotter af en oförskräckt patriot i Staden Nantes, brukade hvarje afton i hemlighet besöka ett enstaka rum i sin faders hus, som var beläget på rue basse, längst in i en förstad: i det ensliga rum, hvarom här är fråga, hade Fleurettes mor dragit sin sista suck. Så snart den unga flickan befann sig i detta rums dystra enslighet, ställde hon helt sakta på en stol en lykta, hvars matta sken hade något fasaväckande på ett dylikt ställe; hon nalkades denna säng, der hon hade mottagit sin arma moders sista farväl och hennes välsignelse; i vecken af sin uppskörtade klädnad bar hon de skönaste buketter, hvarmed hon plägade utsira dödsbädden, liksom hon äfven en skuggbild velat breda en svepning af blommor och grönska. Slutligen framdrog hon ur ett gömställe i hufvudkuddens ejderdun en bok, som vid denna tid var farligt att äga, som i detta hämndens tidehvarf var förbjuden, ja fördömd . . . en messbok! ... Och den unga flickan knäböjde vid sängens, jag var nära att säga: vid sin mors fötter, och läste med låg röst en bön för de döda. En afton, sedan hon sålunda länge bedt och grälit hörde Fleurette på afstånd ett oredist larm och skri på de angränsande gatorna; ropen