Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 juli 1843, sida 2

sactum bekrältadt, som i lång tid blifvit i myeket annat förrådt, eller att de förenade nationerne allt mer aflägsna sig från hvarandra i själ och hjerta, om än hundrade-tals riks-akter och concessioner årligen gjordes. Må Norrmännen icke tro, att denna anmärkning år en förebråelse mot dem! Vi förebrå dem ingen ting, utan finna forhållandet naturligt, nästan natur-nödvämdigt; en sådan förening, och på sådant sätt tillkommen, kan icke leda till andra resultater. Detta voro vål möjligt, om Norrmännen, ville och kunde begripa svenska nationen; men när har en nation fullt begripit och uppskattat en annan nation, hvars institulioner, lagar, seder, männer och de af dessa föranledda sympathier och antipathier äro helt andra än hennes egna? Så länge nationerne icke hafva något annat än handel och vandel att med hvar andra göra, kunna de mejligen erkänna värdet af åtskilligt i hvarandras inrättningar och stals-sörhallanden, emedan de icke behofva bekymra sig om det öfriva derutinnan: men svårt, nästan ogörligt blisver detta erkännande, om den ena är bunden vid den andra ech sålunda tror sitt intresse aflicieras af den andras intressen och förhållanden i deras helhet. vi t. ex. se och uppskatta åtskilliga strödda lörträsligheter i engelska, franska, tyska, kanske till och med ryska institutioner, emedan hvarken de, eller ännu mindre alla de öfriga inverka på oss; men låt oss vara förenade med England, Frankrike, någon tysk stat eller Ryssland, eller befara att blifva det, så väckes hos oss misstro och bekymmer af hvarje förhållande, hvarje institution, hvarje maxim, som i ölrigt i det landet finnes, och mest af dem, som vi icke klart känna, utan blott ana eller misstänha. Salunda har hos en del af svenska nalionen (de historiska ulltras) norska statsskicket och norska national-andan väckt stor soraraelse och fruktan: och hos norrmännen hafva atskilliva saker inom svenska statslifvet väckt alldeles enahanda känslor. Massor ledas alltid af känslor och instinkter, sällan af raisonnement, och äro derföre sällan i stånd att göra rättvisa åt någon, som de en gång vant sig att anse, vi vela icke såga för fieude, blott för tvätydig och misstänkt. bet fordras vanligen sehler, för alt hos massorna utplina sympathier och antipathier; detta är en erlarenhels-sals, som bestyrkes af alla tiders historia, och som med den sullkomligaste lojlighet stämplat vissa publicister, hvilka, i nöd om bättre skäl för sina drömmar om den s. k. 4842 års politik, pladdrat om en vändning, som täånkesättet i Finland skulle hafva undergått på de tre åren emellan 4809 och 4812. På kortare tid än sekler kan ett vänskapligare tänkesätt upsta hos en nation mot en annan, så vida de ingen ting hafva med hvarandra att göra, och i synnerhet om den ena äger någon ting, som den andra eftersträfvar, och hvartill hon söker modellen hos sin förre vederdeloman betta sednare vilkoret kan vara overksamt, äfven under en förening, men verkar dock da aldrig annat än ensidigt. Silunda hafva de gamla, oförnuftiga svenska autipatierne mot Norrige i de sista tiderna begynt på ett förvånande sätt untyhmas, under Norrmännen äga stats-inrattningar, som vi måste afundas dem. Men denna afund misssörsta Norrmännen helt naturliat; var lystnad efter deras institutioner misstänkes alt vara en lystnad att komma åt deras land och sjelfständighet, att insmålta Norrige i Sver2e, sasom en provins. Ju mera vi vilja närma oss, desto stelare, misstrognare, omåjligare blifva således Norrmännen. Härvid företer sig ett fenomen, som icke kan förbises, och som har sin grund deruti, att en nations lugna förstånd uttalas af ålderdomen, hennes känsla af ungdomen: i Danmark är det ungadomen, som kommer oss till möte, under det de gamle hålla sig på afstand; i Norrige tyckas de gamle vara minst ovänligt stämde mot oss, men ungdomen mest. Hela den delen af nationen, som lelver af traditioner och intryck, blifver nästan med hvar dag steiare, surmulnare mot oss, såsom intygas kan af hvarje svensk, hvilken rest på sjelfva landsbygden i Norige. A ranrecantanfarna Af dan Ada fp Lp