Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 juli 1843, sida 2

Alt representanterne af den dei af norska nationen, som mindre undersöker än känner, skulle framför allt sky Upsala, innebär ingen ting underligt; de borde föreställa sig, att svensha nationens innersta känsla skulle representeras af Upsala studenter, och att desse skulle representeras af lärarne och skriltstallarne i Upsala — ett misstas, som Danskarne oppet erhände sig hafva begått —. Uskilliga nosabiliteter i Upsala hafva på ett verkligen skamlöst säll beåöimt (eller rättare drömt om) norska inslitutionerna och norska folkets sträfvande. Pland hundrade exempel kunna vi citera Atterboms utfall (tydliga, ehuru naturligtvis förtäckta) i en s. k. romantisk dikt, som heter Lycksalizhetens Ö och visserliven längt före delta är glämd i Sverge, men mejligen kunnat blifva läst i Norrige och qvarlemnat ett obehagligt intryck. Norrmännen veta icke, buru föva A. representerar svenska nationen, eller ens upsaliensiska ungdomen; och man kan icke undra på den vedervilja, som dylika esemera utgjutelser ingisvit dem emot Upsala i första rummet. Men det sordrades böcker, för att sullständigt betrakta detta ämne och utreda, hvad föreningar rätteligen betyda och uträtta. Första kapitlet borde vara en granskning af vissa monarkiers historia, hvilka bestå af nationerj med olika ursprung, bistoria, lagar, seder, t. ex. Österrike, Ryssland, Stora Britannien. Det kapillel shulle lära, huru pass styrka ligger i sammangyttringar, och huru väl raknadt det är att lata fara ett land med en half million invånare, som äro verkligen ett med hufvuclan det, för att tillvägabringa en lös förening med tio millioner främlinger. — Detta, invånder man, skulle ju tala åfven ,moten förening med Danmark? Ja, kanske. Åtskilligt skulle dock kunna vara att säga både om det speciella fallet, och i synnerhet om föreningssättet. ——