Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 juli 1843, sida 1

ska ösversältningen lokaliserad för Svenska scenen, — är i sjelfva verket hvad man kunde kalla en folkpjes: den tillhör den lägre vådevillegenren, men förfelar ej alt slå an på massan; och detta så mycket mindre, som den lefver på inhemsk mark. På nedra botten bor en Klädmäklare Wadd jemte sin svåger och Kompanion Noach, och en trappa upp en rik Grosshandlare, Kommerserädet Kravel: dennes dotter har en friare i Baron Kattklo, en ruinerad och narraktig sprätt; men hon har tillika en älskare i Klädmäklarens son. Grosshandlaren gör slutligen bankrutt, bolaget Wadd et Co., som emellertid vunnit en stor summa på lotteri, köper huset; och allt detta gör intrigen mycket invecklad, samt ger anledning till en mängd roliga situationer, hvilka, i förening med ett lyckadt utförande och väl anbragta kupletter, gjort detia stycke särdeles omtyckt och besökt. Begge Theatrarna hafva äfven mot slutet haft att bjuda på hvar sin Soive: på Nya Theatern i Onsdags till förmån för Ur Blanche, då det från 1858 års rabulist-tid bekanta Pasquillet af Maltitz uppfördes, med IIr Nandelstadt som Spärling, i hvilken roll Hr N. gjort så mycken lycka. Den ådle Advokat Herrman, som man förut sett utföras af lir Torsslow, spelades nu af Hr Stjernström; Fru Gille spelte Maria, värdshusvärdens dotter, i hvilken role hon redan under den tid, hon tillhörde Hr Torsslows trupp, uppträdde; och Baron Uutten gafs af Herr Blanche. — Ett dylikt efterspel var äfven Hr Pfeiffers musikalisk-dramatiska Soire, som han gaf i Kirsteinska huset i Lördags åtta dagar sedan, och vid hvilken flera af Kgl. Theaterns sujetter biträdde. Programmet utgjordes af tvenne Akter ur Sorgespelet Bilden af Houwald, hvari Hr Dahlqvist med mycken talang utförde husvudrollen, — trenne scener ur det romantiska Skådespelet Fergus Mac-Ivor, — och den lilla roliga Komedin Fredrik och Christine; hvilket interfolierades med Sång af Lyriska scenens förnämsta sujetter. — Ir Dahlqvist afreste dagen derpå till kopennamn för att å dervarande Thealer gifva scener på Svenska språket; hvarefter han lärer komma att i Carlstad på någon tid införlifva sig med Delands trupp. IIr Sljernström ämnar att i slutet af denna vecka, jemte en del af Nya Theaterns öfriga personal, besöka Helsingforss och der uppföra åtskilliga här gifna stycken. Afven hade sujetterna vid Kgl. Theaterns Lyriska Scen tillämnat en musikalisk Soire till förmån för sin sufflör; men då de befarade, att den, i anseende till den långt framskridna årstiden, ej skulle blifva besökt, lära de hafva föredragit alt på annat sätt visa denne sin hjelpare i nöden sin erkänsla. — Medan jag är på tals om Lyriska Scenen, vill jag slutligen berätta hvad jag hört nämnas såsom varande på repertoiren till nästa speltermin. Man har nemligen att vänta, ej allenast de redan länge omtalta Jag går i kloster af Fr. Berwald och Czaar und Zimmermann af Lortzing, utan äfven tvenne Operor al Auber: Kronjuvelerna och Svarta Dominon. Så bar jag låtit mig berättas; få se, om det blir något af! Säkert är emellertid, att sujetterna önska att få använda sina talanger på nyare och interessantare produkter än sådana, —S—sa9m----e-xxkzm aBssswÅV—V-TeS— XX —— See