Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 juli 1843, sida 1

——77 af alt hon sjelf icke riktigt vet hvad som är hennes rätta element. Hennes kammarfru har berättat mig, att hon redan flera gånger skolat gifta sig, men att alltid något hinder uppstått. Fastän din Tant heter Victoria, bar det dock aldrig velat lyckas henne att besegra hjertat hos någon af de karlar, mot hvilka bon rigtat sina försök; de tyckas alla af en inre röst hafva blifvit varnade för denna förening. Du gör henne orätt, Ulrika! jag vet alt bon alltjemt ligger öfver min far med den anhållan, att han måtte skaffa henne plats i ett jungfrustift. Det förstår du inte, Pauline! det är en forItviflans blygsamhel: hon vill i brist på äklenskapets kors nöja sig med ett briljanteradt. Men jag kan ej inse hvarföre min far icke uppfyller hennes önskan; hvilket med hans relationer mäste för honom vara en lätt sak. Ja visserligen, men det är mycket, som du ej inser; och derföre har du ej heller kunnat fundera ut, att din far finner det rätt beqvämt, att Tanten om vintern gör honnörerna i hans salong, samt förestår hans vidlyftiga hushåll så att han ej behöfver anförtro det i främmande händer, — och om sommarn är här hos dig i mors ställe, tv ban vet ganska väl att det bebos mer än en, om ock den slugaste hofman, för att vaka öfver en vacker flicka af aderton år. Derföre tror ia mig halva funnit att han söker så länge till balld hälla din Tant, tills du blir gift; då skall han kanske sjelf vara glad att kunna bli henne qvilt. Men nu nog om Tanten! — Du lofvade mig i Söndags att föra mig till en