Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 juni 1843, sida 1

den tiden hade blifvit skjuten i grannskapet af staden. llan satt säledes der en saknande ensling, och spejade med sorgsna bli kring den vida nejden efter sin förlorade maka, liksom påkallande deltagandet ösver denna förlust, detta vald af menniskan, hvars grannskap han söke och vid hvars boningar hon älskar alt Na sitt näste. i . e 1 vet att Storkarne i selnare åren a sig mera nordligt, och ett par Ve dem här kring Göthebors, så at är, alt om ej okynnet och skadebegäret mycket afskräcker honom, skola snart naturens vänner älven bår få se dent ne med menniskan sörtrogne, intressante sipttsogels bo och hemseder i stadens grannskap. livarhelst Storkar pläåga uppehålla sig äro de till följo af nämde egenskaper skyddade och fridlyste af menniskan, synnerlisast som dessa foclar icke tillfoga henne någon skada, emedan de ur mossar och träsk lornamlieast hämta sin föda. Landimannen anser tvertom som ett godt omen om Storken vill bygga i hans närhet, hvarför det aldrig underlates alt dervid medelst ett hjuls uppläggande på taket, eller ett större träds afsågande bereda plan för hans rede. Insändaren såg en gång ett par Storkar sitta på taket af en bondstuga i Halland, åskådande huru dess egare gjorde en dylik förberedelse samt huru de kloka soglarne derefter begärligt upphämtade de qvistar som han för samma ändamål frambar från skogen. Der Storkarne en gång fatt bygga blifva de ständiga gäster, ty hvarje vår komma de till sina samla nästen tillbaka. ar — ee — mm E D