Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 juni 1843, sida 1

torn till sitt bord, vid hvilket snart tvänne damer intogo de båda ännu öfriga plalserne. Se eder omkring, Herre, hemliga hviskningar, det ljulvasle kärleksförtroende herrskar här uli detta angenäma Arkadien. John, tag hit mera vin! — Eder skål, mina damer! Polecat upplyste slaset, doctorn likaså, damerna besvarade skålen. ilvilka äro de der två llerrarne vid sidobordet? Frågade Doctorn sin granne. De äro tvenne unga läkare, IIerre! återtog Polecat; jag vill genast lata kasta mig öfver bord, om ni ej känner dem. De båda läkarne stego upp, och spatserade nu af och an, hallande hvarann vid handen, synparligen öfvermannade af Orgierne, och kommo i granskapet af det lilla bord, hvarest Goodfriday och Polecat jemte de båda damerna sulto. Huru går det med trafiken? fråsade de Polecat, hvilken utan många complimenter svarade dem något surmulet: Som alltid vid denna dumma arstid, då det ej vill blifva rätt muntert! Om det ändå vore November, alt vi rätt kunde skörda, hvad vår vördnadslulle vän spleensjukan samlar oss af bedrofsade gentlemen genom rep eller halskragar. Polecats tal, som honom ovetande olversick till allvar, förekom doctorn såsom ett starkt lustdrag, hvaraf den berusade träffas i fria luften. Hvad är det för ett ömkhkligt ansigte Herre, frågade Polecat, då han märkte, att doctorn steg upp med en allvarsam min. En af damerna gick till en ej långt ifrån stående flygel, och spelade uti låg, välljudande piano en italiensk melodi. ÅLemna mig, J olycksaliga lockelser bad Doctorn, stödd mot bor