Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 juni 1843, sida 1

begikva sig till en kolarehyftta, som var upprest i en närbelägen skog. Fyra beväpnade män blefvo vid hans sida, dels för att hindra honom, alt han icke sjelf skulle ullemna sig åt sienderna, och dels för att skydda honom, om hans tillslyktsort blelve upptäckt. Enligt underrättelsen anlände följande morgon till. Sanet-Åaatha 80 volontärer med 2 kanoner, anförde af folkrepresentanten, för att belägra en simpel koja, hvars bela besättning utgjordes af en sjuttioärig gubbe, som, om han varit hemma, frivilligt skulle öfverlemnat sig sjelf åt sina förföljare. Då bataljonen fattat posto, gjorde den, som var i spetsen för densamma, kunnigt för ortens invånare, hvarsöre han kommit, samt uppmanade dem i lagens namn, att utlemna åt honom deras Pastor. bå ingen gjorde min af alt hörsamma uppmaningen, gaf den deputerade befallning att söka Pastorn öfver allt. Man ilade till hans boning, hvilken man förgäfves genomsökte; man uppstötte kyrkdörrarne med gevärskollvarne, ohelgade sjellva templet på ott förhatligt sätt, utan att finna den man sökte; man genomströfvade lika fruktlöst alla privata hus, och sedan en förnyad uppmaning blifvit gilven, förklarade man den flyktade presten för fogelfri (hors de la toi) och utlofvade en belöning af 20,000 Frances åt den, som ville utlemna honom; derpå lät anförarn för denna barbarhop tända eld på kyrkan, rådhuset äfvensom alla öfriga husen i byn, och aftågade sedan med sina 80 man. Sedan Pastorn mot slutet af dagen fått veta alt faran var förbi, men utan alt känna, huru dyrt hans älskade åhörare fått plikta för sin