Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 juni 1843, sida 1

öfverlemnade mig värden på värdshuset, hvarest vi gjorde ett litet uppehåll, en dolk och ett bref. Jag igenkände genast dolken; biljetten bestämde elt rendez-vous; jag gick till det utsatta stället och fann der Pietro Morazini. — Ni har, började han, räddat mitt lif. Jag har troget följt edra spår för att vara eder, min räddare, till atersjenst och Pietro har aldrig varit otacksam. Det var jag som i Rom återställde er edra penningar, som man srånrösvat eder, jag mördade Pravoen, som var lejd ätt gifva eder döden. bå jag i eder strid med Montefiori ansåg er såsom förlorad, skyndade jag att för Lontemi uppenbara det förhållande hvari han stod till dennes fru, jag lade pistolen, hvarmed han dödade honom, i hans hand. I Venedig skaffade jag er inträde till balen hos Grefve de R. Jag satte Lorenzos hus i brand; förklädd bjöd jag er att för det ringa priset köpa Tintoretia. Nu har jag gjort er rik och lycklig; vi äro nu qvitt. Farväl min vän! På detta sätt hafva försynens underbara vägar för mig afkastat sin slöja. (Slut). Lotteriprojekter, Några visa reflectioner, nyttiga för alla dem, hvilka vid sista dragningen ej vunno högsta vinsten. (Af —9.) Mina kära vänner! Jag skule visserligen genast kunna uppduka för Er en högst läro-oeh välsignelserik jemförelse, t. ex. ati lilvet sjelft ej är något annat än ett stort Lotteri, och