Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 juni 1843, sida 1

utan jemväl tro sig istånd att styra nationers öden, kunna låta dära sig af sådana tillställningar, som i början af boken berättas hafva föregått hos Björnram; men de stackars nationerna blifva äfven styrda derefter. Det Aftonblad, som på den tiden, enligt uppgift, utgafs af Protocolls-Sekreteraren Joh. Gust. Halldin , i sentimentalt-politiskt-religiöst svärmisk anda, borde, enl. vår tanka, snarare hafva hetat : Natiblad. — 1 fortgången af beskrifningen på dessa sektoch ordens-vurmerier, som sker i form af ett samtal mellan hertigen regenten och hans allt i alla, Bar. Reuterholm, behandlas dylika samsunds gemensamma grundsats, att, i trots af all den jemnlikhet, de, i religiöst hänseende, predika, de likväl, i sitt innersta, gilla och stödja enväldet, hvarvid man ej kan underlåta att tänka på den sympati, som, i senare tid, yttrat sig imellan scotticismens och allenastyrandets koryfter, och just deruli synes oss, att det dubbla intresset af Morianen, liksom af alla mer eller mindre historiska skrifter, ligger , att de ej allenast lifva minnet af förflutna tider, utan jemväl, genom jemförelser med den närvarande, skänka lärdomar för den kommande. Det är från denna synpunkt, vi gå att ännu betrakta några af de taflor, Morianen utställer, en ulställning, i mer än ett hänseende vida intressantare, än Kongl. Akademiens för de fria konsterna. Målningen af Lisa Månsdotter, som slutligen förvandlades till Björnrams heliga Elisabelhii, är alldeles förträfflig; lika sann som fasansfull, och, om vi sunno det bedrofligt, att menniskor, i allmänhet, låta hedraga sig af dylika grofva strek, som hennes somnambulism, så är det ännu mårkvärdigare, att det kan inträffa med läkare, hvilket för omkring 20 är sedan var sallet med en f. d. värdshusslicka i Stockholm , som sade sig vara i välsignadt tillstånd i 5 är, och, under söregilven clairvoyance, föreskref läkare, att, tillika med hennes fästman , hemta en viss ört på ett visst ställe, såsom det enda medlet att befria henne från fostret, hvaraf dock endast benfragmenter slutligen sramkommo, som, vid närmare undersökning, befunnos vara fagelben. Imellertid hade hon länge narrat höga och låga, lärda och olärda, och förmått dem alt lemna sig ej obetydligt understöd. Man bör derför ej låta villa sig af dylika bländverk; underverkens tid har aldrig funnits. — Att det vid tillsättning af embeten den tiden, som Morianen afhandlar, gick till på samma sätt som nu, bevisas, utom af mycket annat äfven af Munck af Rosenskölds utnämning till Biskop i Lund, genom hans Svågers, nuvarande Ex. Rosenblads, intriger; ty att med — .. d menas ingen annan, är tydligt. Märkvärdigt är huru länge denna nepot velat att bibehålla sitt inflytande; men det är sannt, den som jemt vrider sig efter vinden, visar alltid riktigt hvarifrån den kommer. — Mycket passande, låter Förf. Reuterholm begagna det bekanta uttrycket: Man blir, Gud ske lal! med hvar dag klokare, som så ofta tjenat alt bemantla inkonseqvenser, och den pressens misshandling, Förf. i samma vefva omtalar, är alldeles, såsom far till son i senare tider. Man förstod också då sig redan på att muta inländska och utländska tidningsskrifvare, och en svår demen